Mardrömmar

Förra veckan drömde jag fruktansvärda mardrömmar. Särskilt natten till lördagen. Jag drömde en massa olika hemska drömmar som alla handlade om döden på något sätt och en av dem innehöll mamma. Jag har nästan inte drömt om henne alls under de här 9 åren efter hennes död och därför tar det alltid väldigt hårt när det väl händer. Men just fredags natt drömde jag en så läskig dröm om just henne att jag inte återhämtade mig under hela lördagen. Allvarligt talat kände jag mig som en zombie hela lördagen. Jag kunde inte tänka klart. Huvudet kändes som om det var fyllt med tjock, seg gröt. Jag kände mig helt ärligt helt dum i huvudet.

När jag började fundera på varför jag drömde så mycket om döden förra veckan slog det mig att det kan ha varit boken jag läste som satte igång det. Jag började läsa Dödens nycker av José Saramago, som handlar om hur döden slutar att ske i ett land och hur invånarna först gläds åt det men sedan inser att de trots allt fortfarande skadas och blir sjuka. De blir levande döda i stället, utan att varken blir bättre eller sämre. Det är en ruskigt intressant och tankeväckande bok, men för mig blev det nog för mycket. Så i lördags lade jag boken åt sidan och börja läsa Dumpa Matthew i stället för att läsa något lättläst som inte kunde få tankarna mot mardrömmar. Och nu har jag haft två mardrömsfria nätter då jag har vaknat utvilad och pigg.

Frågan är hur mycket en bok egentligen kan trigga igång huvudet? Vågar jag fortsätta läsa den? Det kan ju vara annat som spelar in och gör att jag hade så många mardrömmar. Läskigt var det i alla fall. Det var länge sedan jag drömde så intensivt och sådana kraftiga mardrömmar. Usch… Bara jag tänker på dem får jag bilder från drömmarna i huvudet.

Förra året kommenterade T att han tyckte att jag läste för mycket böcker som gav mig negativ energi och efter det har jag försökt tänka mer kritiskt till innehållet innan jag börjar läsa. Tyvärr känns det då ibland som att det mest blir kärlek och chick-lit över på listan, men å andra sidan; vad gör det? Historiska romaner skulle kanske också passa. Vad som helst bara jag slipper mardrömmarna i alla fall. Och jag som aldrig har haft problem med att se t.ex. skräckfilmer. Men böcker fixar jag tydligen inte?

Dumpa Matthew av Jane Fallon

Det här är en bok från Bokmässan och nu har jag alltså läst ut alla böcker jag köpte där. Nu köpte jag i och för sig inte så många men ändå…

Helen ska nart fylla 40 år och börjar tycka att hennes liv står stilla. Hon är sedan 4 år tillbaka älskarinna till den nästan 20 år äldre Matthew, som också är hennes chef. Hon tjatar och tjatar på honom att han ska lämna sin fru och inte förrän hon själv börjar fundera på vad hon håller på med och om hon egentligen ens är intresserad av honom längre; ja, då gör Matthew slag av saken och flyttar från sin fru. En dag står han utanför Helens dörr och konstaterar att han ska flytta in och att han älskar henne så oerhört. Och Helen kan ju knappast låta bli att ta emot honom när hon tjatat så på honom. Men när hans saker invaderar hennes tidigare så lugna, sköna lägenhet känner hon att hon inte alls vill ha honom längre. Hon funderar på hur hon ska få Matthew att själv inse att han inte alls vill bo ihop med henne. Hennes plan går dock inte riktigt samma väg som hon själv planerat.

Det här är en sjukt rolig bok! Det händer så mycket grejer hela tiden och Helens liv blir bara mer och mer komplicerat och hon tvingas hitta på den ena lögnen efter den andra. Jag kom på mig själv med att skratta högt flera gånger åt alla omöjliga twists som boken tog. Och visst, det är inte supersvårt att lista ut handlingen, men det gör inget. Det är totalkul ändå. Det känns lite som att se en sitcom på tv, fast i bokform. Språket är rappt och det serveras många oneliners, och det är också det som bidrar till att boken blir så rolig. Både Jane Fallon och henns man arbetar inom tv, så det kanske inte är så konstigt att boken påminner om tv-formatet. Att boken ska bli film med Jennifer Aniston är inte heller ett dugg förvånande.

Nej, det här är ingen djup bok och egentligen är ämnet extremt tragiskt. Men oj så kul. Läs den om du vill ha en lättläst, underhållande och fartfylld bok.

Uppdatering av mål

Undrar ni hur det går med mina mål för 2010?

Jodå, jag jobbar på dem!

• Jag har läst en bok på engelska (6 st kvar).
• Jag håller på att läsa en Nobelpristagare – José Saramago.
• Jag har börjat plugga franska här hemma och börjat bygga upp mitt orförråd så smått. Men fasen vad svårt det är! Jag får in spanskt uttal ofta eftersom orden är så lika. Men det är bara att fortsätta att öva!

De andra målen har det inte blivit så mycket av med ännu, men just nu är det svårt att rida p.g.a den djupa snön (det blir kortisar bara) och mina promenader är inte lika roliga när man håller på att halka sig fram hela rundan. Nya jobbet har tagit rätt mycket energi också, men när jag börjar komma in mer i det kan jag ha mer ork och tid över för både hemmets renovering och träning/ridning. Och nej, jag har inte fortfarande inte kopplat ihop min dator och därför inte kunnat jobba med mina bilder eller ny header till bloggen. Jag ska, jag ska…

A Friend of the Family av Lisa Jewell

Ett av mina mål med min läsning i år är ju att jag ska läsa minst 7 böcker på engelska. Att det blev just den siffran beror mycket på att jag hittade just 7 st böcker på engelska i en flyttkartong; alla olästa. Just den här boken hittade jag på Erikshjälpen för 5 kr, helt oläst. Snacka om fynd!

Boken handlar om familjen London som bor just i London. Mamman i familjen lär känna en man vid namn Gervase och hon och maken låter honom flytta in tillfälligt hos dem. De tre (vuxna) sönerna Tony, Sean och Ned tycker alla att det är lite märkligt, men efter ett tag märker de att den där Gervase är väldigt speciell. Han blir hela familjens stöttepelare och hjälper dem att prata ut om sina problem och att ta tag i sina liv. Och alla tre sönerna har problem med kärleken, jobbet eller livet i största allmänhet.  

När man hör vad boken handlar om blir man kanske inte särskilt lockad att läsa den. Det låter liksom bara skumt. Att jag köpte boken var för att jag har hört talas om Lisa Jewell och var nyfiken på att läsa något av henne. Så vad tyckte jag då om boken? Först var den lite segstartad och det tog lite tid att lära sig vem som var vem och att få ihop trådarna. När man väl kommit in i det flöt det på,  storyn lyckades få ordentligt fäste och boken blev till slut svår att lägga ifrån sig. Jag ville veta hur det skulle gå för alla karaktärerna i boken, dessa ibland lite småknäppa och konstiga, men ändå roliga, människor. Skummast av alla var helt klart Gervase, vars roll i boken inte var helt solklar och jag tycker väl att det känns lite märkligt att han egentligen är huvudrollen och den som har namngett boken.

Den hamnar inte på listan över mina favoritböcker, men den var småmysig och rätt skön att läsa. Den fick mig i alla fall att vilja läsa fler böcker av samma författare. Jag är inte så van att läsa brittisk engelska och det var en del uttryck och fraser som jag fastnade på ibland, som jag aldrig tidigare hört. Inte ens T kunde hjälpa mig med översättningen där eftersom även han är amerikansk i sin engelska. Nu kommer jag inte ihåg jag om mina andra 6 böcker här hemma är brittiska eller amerikanska, men jag får väl hoppas på att det är en blandning så att jag får lite av båda varianterna.

Så, ska ni andra läsa den? Tja, det var som sagt mysig läsning. Roligt, lättsmält och lagom engagerande. En bok som ger en feelgood-känsla och det är ju inte helt fel. Den finns säkert att köpa på svenska också om man hellre vill det.

Pratar alla bara jobb hemma?

Jag har en fundering. Häromdagen träffade jag en kompis pappa som var så enormt negativ till att jag har bytt jobb. Join the club, liksom. I alla fall. Han frågade mig: ”jaha, vad ska ni prata om hemma nu då? Jag vet andra par som jobbar ihop och de säger alla samma sak: vi har inget att prata om när vi kommer hem.” Jag blev helt paff. Jag var tvungen att diskutera det med T när vi kom hem. För vad menade han? Pratar alla par bara jobb när de kommer hem? Är det så? Innan när vi hade olika jobb var vi noga med att inte prata jobb hemma. Vi pratade av oss en stund när vi kom hem och sedan var det slutpratat om jobb  för resten av kvällen. Då ville vi prata om annat, mer givande. Nu när vi jobbar på samma jobb kör vi med samma princip. T:s kollega A har ju sin fru på jobbet också och de har en deal att prata max 15 min jobb när de kommer hem.

Så, min fråga till er som läser här blir då: pratar ni mycket (bara) jobb hemma? Har ni några bestämmelser om en viss tid eller hur gör ni?

Jag blev bara så fundersam efter hans uttalande. Först tänkte jag att han kanske menade att man pratar med varandra så mycket under dagen att alla samtalsämnen är slut när man kommer hem, men det verkade inte alls vara så han menade. Jag påpekade ju till och med för honom att T och jag bara ses på lunchen och så kanske någon minut då och då under dagen. Han var fortfarande lika neggo dock. Jag måste säga att jag är smått chockad över hur många det är som engagerar sig så i mitt karriärbyte. What’s the big deal? Och alla, och jag menar verkligen alla, avslutar alltid med att säga: ”jaja, du kan ju alltid gå tillbaka till läraryrket. Du har ju både din utbildning och din erfarenhet kvar.” Folk vägrar verkligen ta in att jag inte trivdes att jobba som lärare, att jag inte har någon som helst tanke på att gå tillbaka och att jag trivs kanon på nya jobbet. Det är väl jättebra att jag har hittat ett jobb som jag trivs med?

Jobbtankar

Nu har jag jobbat nästan 3 veckor på nya jobbet och kan konstatera följande:

• När jag är på jobbet jobbar jag och när jag är hemma är jag ledig. Inget jobbande hemma alls. Det gör jag på jobbtiden. Och jag säger bara det: fy fasen vilken skön känsla.
• Jag har inte tankat bilen en enda gång sedan jag började jobba. Och då var det ändå bara halv tank i bilen. Innan åkte jag ju bil till jobbet 2-3 ggr i veckan och jag hade 4 mil dit. Nu är det alltså tummen upp både för miljön och plånboken!
• Det är fantastiskt kul att jobba med ett gäng där alla både jobbar för en bättre hälsa och ser till att man själv också har det. Vi tar hand om oss helt enkelt och det är det som är normen. Jag behöver inte känna mig ensam i mina värderingar längre.
• Jag får äta lunch med T varje dag. Lycka!
• Jag har lärt mig enorma mängder nytt och det är verkligen bra gymnastik för hjärnan.
• Om jag hade vetat att det skulle kännas så bra att byta jobb hade jag bytt tidigare…

Idag hade jag också kontakt med Kanada för första gången och det var en spännande upplevelse att diskutera ett datasystem som man fortfarande inte är helt hundra på, på engelska. Men kul! Jag har ju redan skickat en massa mail till dem under de här veckorna men idag fick jag även träna det muntliga. Äntligen får jag använda min engelska på riktigt!

Jag trivs bra helt enkelt, kan man sammanfatta det med.

Vågar jag?

Dagens största fråga: vågar jag äta upp den sista chokladen här hemma? T är iväg på ett möte om skog (av alla saker…) ikväll och jag sitter här ensam i soffan och tittar längtansfullt på den very goda mintchokladen som ligger och stirrar intensivt på mig. Frågan är vad T tycker när han kommer hem och det inte finns någon choklad alls kvar? Hmm… Ska jag våga? Jag är ju faktiskt värd den, nu när andra veckan på jobbet är över och jag har lärt mig sjuuuukt mycket nytt. Eller hur?

Stora frågor bearbetas här hemma…

Årets första Kulturfyra

En tanke inför det här året är att jag ska försöka haka på några av de utmaningar som finns lite här och där i bloggvärlden. Nu när jag har ett jobb som inte äter upp all energi kanske jag faktiskt kan lägga lite extra energi på min lilla blogg. Så mitt första steg blir att haka på årets första Kulturfyra.

1. Vilken är den första boken du läser i år, 2010?
Första boken jag läste var Själförsvar av Igor Ardoris och det är ju alltid bra att börja året med en sådan bok.

2. Första konserten du går på?
Hmm… Jag går nästan aldrig på konserter och jag har ingen aning om det kommer någon stor artist till Sverige i år. Förra året var jag ju på Britney Spears i Stockholm och 2 år innan dess på älskade Justin… Men i år? Kanske någon Rix fm-festival eller liknande. Inget är inbokat i alla fall.

3. Första teaterföreställningen eller filmen du ser i år?
Teater gillar jag inte så det blir det absolut inte. Men första film? Herrejösses, jag har redan plöjt mängder och jag kommer knappt ihåg vilka. Vi såg t.ex. En shopaholics bekännelser som var mycket roligare än jag kunnat tro. (500) Days of summer var också bra. My life in ruins var myspysig. Avatar såg vi väl innan nyår? Fasen, jag kommer inte ens ihåg… Bra var den i alla fall.

4. Hur känner du personligt/privat inför 2010, vad ser du fram emot mest, eller vad fruktar du mest?
Jag ser fram emot 2010 både privat och med det nya jobbet. Jag vet att folk tycker att jag är helt knäpp i huvudet som har bytt karriär och det snackas en massa skit bakom ryggen på mig, enligt mina närmaste vänner som har fått förklara för en massa neggomänniskor. Men själv tycker jag bara att det är så skönt att ha bytt jobb och att slippa stressen och huvudvärken som förra året gav mig.  Jag tror att det kommer att ge många goda saker för mig som privatperson eftersom jag kommer att få ett annat lugn omkring mig. Jag ser också fram emot att renovera vidare på huset, att få till det mer här hemma. Det kommer att bli så fint här när det är klart. Ja, jag tror att 2010 kommer att bli ett bra år på de flesta plan.

Vad jag ser fram emot mest? Livet på gården i allmänhet bara. Renovera, fixa, rida, mysa, göra i ordning i trädgården osv.

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Döm om min förvåning när jag fick en bok (!) i julklapp av T. Han som tycker att jag redan har tillräckligt många olästa böcker hemma och vill införa köpförbud. Men, men. Han vet hur man gör mig lycklig så… Och extra glad är jag över att det här visade sig vara en av de bästa böcker jag har läst på länge!

Boken är uppdelad i två parallella händelser.  Den ena delen utspelas i Paris under andra världskriget då vi får följa den tioåriga Sarah och hennes familj.  Den andra delen utspelas också i Paris, men i nutid. Julia Jarmond är en amerikansk journalist bosatt i Paris sen 25 år tillbaka. Hon får i uppdrag av sin chef att skriva om 60-årsdagen av Vel’d’Hiv, en händelse som få känner till eftersom det är en mörk skamfläck för fransmännen. De som känner till den och kommer ihåg den vill helst bara glömma. När hon gör research inför artikeln upptäcker hon att hennes mans familj har en viss koppling till Sarah men ingen av dem vill prata om det. De fakta hon får fram gör henne alltmer angenägen att ta reda på vad som egentligen hände Sarah och hennes familj. Hon vill veta vad hennes egen familj döljer.

I den parallella handlingen får vi följa just denna Sarah. Vid tio års ålder, 1942, blir hon och hennes familj brutalt bortförda från lägenheten de bor i. När den franska polisen kommer för att hämta familjen gömmer hon sin lillebror i en hemlig garderob, låser och gömmer nyckeln i sin ficka. Hon tror att hennes bror är trygg där och att familjen snart kan komma tillbaka och släppa ut honom igen. Men familjen bli kvarhållna tillsammans med tusentals andra judar på en stor arena och Sarahs panik växer. Det som bara skulle ta några timmar förvandlas till flera dygn och under tiden väntar hennes bror inlåst i garderoben.

Det är en oerhört spännande och samtidigt smärtsam bok att läsa. De båda delarna är skickligt sammanlänkade och som läsare har man svårt att sluta läsa. Man vill veta hur det går för både Julia och Sarah och följa den röda tråden som knyter dem samman. Det är en page turner utan dess like och även om det är ett tungt ämne är det ändå en relativt lättläst bok. Det är en bok som handlar om vikten av att minnas, att aldrig glömma. Det är en historisk roman när de är som bäst.

Det här är en bok som jag verkligen vill rekommendera vidare. Läs, läs, läs säger jag bara! Men se till att ha gott om tid och ett ostört läge, för du kommer garanterat att ha svårt att släppa boken ifrån dig. Men å andra sidan. Att sova är ju rätt överskattat…

Själförsvar av Igor Ardoris

Förra året kom Igor Ardoris och föreläste för oss pedagoger på min förra skola. Han sa många bra saker som jag antecknade under föreläsningen. När jag sedan i höst fick syn på hans bok i skolbibblan ville jag läsa även för att påminna mig om vad han hade pratat om.

Själförsvar heter boken och det handlar mycket om mental träning. En hel del av det han säger är sådant som T och hans kollega pratar om när de håller sina Hälsoklasser på jobbet. Det är också en av de bitar i livet jag är ruskigt dålig på. Jag är duktig på att se alla bra sidor hos andra människor men hänger upp mig väldigt mycket vid negativa tankar om och kring mig själv. Jag är aldrig nöjd med varken det jag presterar eller hur jag ser ut. Efter att ha läst den här boken blev det ännu tydligare att det här är ett område jag måste jobba vidare med för att må bättre i mig själv.

Jag kan inte gå in på allt han skriver här, men jag har valt ut några saker som jag fastnade för.

• Man kan jämföra människan med ett träd. Vi ser bara 1/3 av människan, dvs själva trädet, medans 2/3 är dolt för själva synen och finns i rotsystemet.
• Vägen till andra går inifrån och ut.
• Många vill hellre utveckla andra än sig själv.
• Ingenting stagnerar. Antingen förbättras det eller försämras det.
• Vi har ofta lättare för att säga vad vi inte vill ha än vad vi vill ha.
• Det är viktigt att formulera för sig själv vad man vill ha och sedan vad man ska göra för att komma dit.
• Att vara emot något försvagar en. Då fokuserar man på det negativa. Var i stället för något, för det som är positivt.
• Det spelar ingen roll hur väl vi lyckas i det yttre om vi inte har det i det inre. Prestationen handlar om inifrån och ut.
• Nuvarande situation + Resurser = Önskat tillstånd
• En tanke kan jämföras med en ficklampa i ett mörkt rum. Det vi tänker på för stunden är det vi fokuserar på, därför är det viktigt med positiva tankar.

Många av de här korta påståendena antecknade jag under föreläsningen och de kom igen under läsningen av boken också. Det var bra att läsa och bli påmind. För min egen del måste jag lära mig att tänka mer positivt om mig själv, att inte fastna i de negativa tankarna eller bara se felen hos mig själv. T och hans kollega brukar säga att det är bättre att ligga på en 2:a (på en skala om hur hälsosamt man lever) och se mot 10:an, dvs sträva efter att komma dit, än att vara en 10:a och vara vänd mot 2:an. I det sista fallet ser man bara det man inte gör, eller det man gör fel. Man lägger fokus på det negativa. I det första fallet blickar man i stället framåt och strävar mot ett sundare liv och det kan bara bli bättre.  

Även om det ibland var för mycket om idrott och prestationer inom det området gav boken och föreläsningen mig mycket att tänka på. Om man vill läsa mer om det här kan man förutom att läsa boken också gå in på hemsidan där det finns både videosekvenser att titta på och mp3-filer att ladda ner.

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Jag började lyssna på den här boken redan sommaren 2008, under mina långpromenader. Jag har svårt för att lyssna på ljudböcker eftersom jag ofta kommer på mig själv att i stället för att lyssna gå och tänka på annat och så måste jag lyssna om samma stycke igen. Den här boken gick dock lättare än normalt, men problemet här var snarare att jag berördes så starkt att jag gick och storgrät när jag lyssnade. Tur att mina promenader var på relativt ödsliga skogsvägar där jag inte mötte många bilar… Att det tog över ett år att lyssna färdigt på boken beror mycket på just att den var så tung. Jag fick ta den i omgångar för att orka.

Boken handlar mycket om sorg, både känslomässigt men också med ren fakta och statistik. Joan Didion berättar mycket öppet om sin makes död och hennes tankar och känslor kring det. Hon ser också tillbaka på deras gemensamma liv och händelser, precis så som man gör när man sörjer en älskad människas bortgång.

Det är vackert, sorgligt och berörande. För min egen del kunde jag känna igen mig så mycket i hennes tankar och känslor och boken berörde mig oerhört starkt. Det är en bok som jag är tacksam över att ha läst (lyssnat på) och som jag varmt kan rekommendera vidare.

Dear John av Nicholas Sparks

När vi var i USA senast var ju Barnes & Noble ett självklart besöksmål. Väl där stövlade jag nästan omedelbart fram till hyllan med Nicholas Sparks böcker eftersom han är en favorit. Jag stod och höll i flera böcker, bl.a. den här, men eftersom jag redan hade en oläst bok hemma av honom valde jag att avstå köp. Men jag hann inte mer än tillbaka till hotellrummet förrän de gjorde reklam på tv:n för en ny film vid namn Dear John  (se trailer här) baserat på… Just det. Boken med samma namn av Nicholas Sparks. Det var ju bara att trava tillbaka till affären och köpa boken. Jag måste ju läsa boken innan jag ser filmen.

Boken både är och inte är en kärlekshistoria. Fokus ligger på John som är den som berättar. Han och hans far har alltid haft ett väldigt annorlunda förhållande och John har haft svårt att hantera deras brist på känslor eller ens kommunikation.  Han är på väg att hamna helt snett i livet men lyckas ta tag i det och skriver in sig i armén. Det leder honom bl.a. till kriget i Irak. När Savannah kommer in i bilden får hon honom att inse varför hans far är som han är, samtidigt som de båda försöker bygga upp sitt förhållande genom breven de skickar mellan Irak och USA. De ser fram emot dagen han ska komma hem igen, men så inträffar 11 september med terrordåden och livet ändras för dem.

Boken har egentligen flera olika handlingar. Det är en kärlekshistoria mellan John och Savannah med all den oro och frustration som en utlandspostering en soldat och hans flickvän kan känna och hur svårt det är att hålla kärleken levande enbart genom brev. En annan story i boken är den mellan John och hans far där hans uppväxt präglas av att ha en far med ett handikapp utan att han är medveten om det. Först när han får kunskap om detta kan han också förstå varför uppväxten var som den var. Den tredje handlingen är betydelsen av 11 september för många. Hur en enstaka händelse kan påverka livet för så många, utan att de egentligen inte var direkt inblandade.

Nicholas Sparks lär väl aldrig vinna något Nobelpris, men jag gillar hans sätt att skriva. Han har en förmåga att få språket att flöda vackert och smått poetiskt samtidigt som det är kärnfullt. Det är en fröjd att läsa hans böcker på engelska och hädanefter ska jag enbart läsa dem på engelska. Han må bli kritiserad för att skriva romantiska böcker och för att ha ytliga karaktärer, men jag kan inte hålla med i kritiken. Jag tycker att han lyckas porträttera kärlek utan att det blir smörigt eller för gulligt och hans karaktärer lyckas alltid nästa sig in under huden på mig. När jag läser hans böcker vet jag att jag kommer att få möta kärlek och ofta väldigt vackra miljöer. Jag får en stund framför mig med skön läsning som alltid lämnar ett spår av feelgood i mig. Att läsa är att njuta för mig och med Nicholas Sparks böcker vet jag att jag kommer att få göra det.

Precis som många andra som har en favoritförfattare vill jag nästan inte rekommendera någon annan att läsa hans böcker. Men samtidigt vill jag ju att fler ska få njuta av hans böcker. Fast om ni dissar honom får ni mig efter er!

Jag har tidigare recenserat The Notebook och Tron på ett mirakel . Den första boken jag läste av honom var Kärleksbrev som är en helt underbar bok. Många av hans böcker har blivit filmatiserade, med bra resultat i mitt tycke. Mina planer framöver är att läsa The Wedding som jag har här hemma och sedan ska jag definitivt se filmen som tydligen kommer till Sverige i maj. Efter det blir det fler böcker av honom som ska läsas!

En sak till att ta tag i…

Hmm… Jag kom på ännu en sak jag måste fixa i år… Bloggen. Jag påbörjade en liten renovering av den, men sedan hände liksom inte så mycket mer. Jag har plockat isär min dator och satt upp den på övervåningen, i ett rum där vi inte haft ström förrän för några dagar sedan. I stället har jag använt (och använder…) T:s bärbara dator. Där finns varken mina bilder eller Photoshop så jag kan inte fixa med mina bilder just nu. Jag måste alltså ta tag i det här och helt enkelt koppla ihop min dator samt fixa så att jag kan ha trådlöst internet även till den. Jag tror dessutom att T gärna vill ha tillbaka sin dator… Den är ju liksom rätt så ofta ockuperad av mig…

Så…

1. Koppla ihop datorn.
2. Fixa nätverkskort.
3. Göra klart renoveringen av bloggen med ny header och bättre färger.

Läsutmaning 2010

Inför förra året satte jag inte upp några direkta läsmål. Året innan hade jag fokuserat mycket på att bredda min läsning eftersom det blev alldeles för mycket litteratur från USA och Storbritannien. I år var väl tanken att fortsätta med det, men i stället hamnade fokus på ungdomslitteratur eftersom jag läste böcker inför mitt litteraturprojekt i höstas. Eftersom jag inte längre är lärare behöver jag inte heller läsa böcker ”i tjänsten” och 2010 kommer att bli första året då jag helt och hållet kan fokusera på min egen läsning. Spännande men otroligt annorlunda. Jag kommer att fortsätta läsa ungdosmlitteratur ändå tror jag eftersom jag är så inne på den läsningen och har skaffat många favoriter inom genren. Men. I år känner jag att en läsutmaning är på sin plats.

Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska ange ett visst antal böcker jag ska läsa inom varje kategori, eller bara att jag ska fokusera på en viss kategori. Om jag inte anger antal kanske det bara blir en enstaka bok och det blir ju inte så mätbart heller. Därför har jag valt att ange en siffra som jag i alla fall ska sikta mot.

• 5 nobelpristagare
• 5 från nya länder
• 7 på engelska
• 2 på spanska
• Läsa för min egen skull!

Det sista målet är egentligen det viktigaste. I det målet tänker jag också läsa böcker som utvecklar mig på något sätt, dvs. böcker inom kost, träning och wellness. Eftersom jag ska jobba inom detta område vill jag också lära mig (ännu) mer om det.

Om jag bara får upp mina böcker ur kartongerna ska jag också fortsätta min utmaning Böcker A-Ö samt också hänga på andras utmaningar. Det är bara så jädrans krångligt när jag ska försöka plocka böcker ur minnet och inte har möjlighet att stå framför bokhyllan och fundera. Det får väl bli ytterligare ett mål inför 2010: att köpa bokhyllor till lillstugan och få upp alla böcker från flyttlådorna!

Inför 2010

Jag brukar inte avge nyårslöften, däremot brukar jag alltid reflektera över året som gått och det som komma skall. Göra planer och strukturera upp framtiden lite. Inför året som kommer väntar många nya utmaningar i form av nytt jobb med nya rutiner och arbetskamrater. Det kommer nog att bli främsta prioritet till att börja med, innan allt börjar flyta på. Eftersom nya jobbet kommer att ge färre arbetstimmar (vi har stängt fredagar) och mycket mindre restid till och från arbetsplatsen. ger det mer tid för fritid och tid på gården. Och det är där mina tankar inför 2010 kommer in.

Jag har följande tankar inför 2010:

• Jag ska lära mig franska. Jag har aldrig velat lära mig franska innan eftersom jag har tyckt att det är ett fult språk som bara verkar krångligt samt att de fransmän jag har mött inte direkt lockat mig att vilja lära deras språk. Men. Förra året väcktes min nyfikenhet inför språket, delvis p.g.a. T. När han var på en flygplats i Paris och pratade i mobilen med mig, fick jag chansen att höra honom prata franska. Han pratar inte flytande, men tillräckligt bra för att impa på mig. Våra tankar väcktes att vi båda skulle lära oss (mer) franska och sedan boka en resa till Paris för att öva på språket tillsammans. För min del handlar det mest om att kunna konversera någorlunda på språket, inte att bli flytande.
• Ett annat mål är självklart att jobba vidare med gården. Vi ska fortsätta renoveringen, men också  utnyttja resurserna bättre. Vi ska odla grönsaker och kryddor själva t. ex. Jag ska också få ordning på stall och fler hagar till mina grabbar.
• Eftersom jag får mer fritid ska jag lägga mer tid på både ridning och träning.
• Jag ska fortsätta med mitt hemliga projekt som jag påbörjade förra året… Eftersom jag blev med hästgård i juni blev mitt projekt lidande. Tanken var att sommarlovet skulle tillbringas med det, men nu blev det alltså gårdsliv som tog över i stället. 2010 ska jag fokusera på projektet igen.
• Ge mig en läsutmaning, men det får bli ett helt eget inlägg…

Hmmm… Lite luddiga mål kanske. Men definitivt sådant som är viktigt för mig och som jag vill satsa på. Personligen tror jag att 2010 kommer att handla mycket om att befästa sådant som byggdes upp under 2009. T och jag har ju bara örjat vår resa tillsammans och under 2010 kommer vi att fortsätta den, men nu med gemensamma traditioner och mer kött på benen. Jag tror att 2010 kommer att bli ett riktigt toppenår! Jag har faktiskt enbart goda tankar inför det här året.