Mitt perfekta liv av Magdalena Graaf

Det här med att låna e-böcker gör att jag ibland klickar hem böcker på måfå. Böcker som jag kanske aldrig hade lånat annars. Smidigheten och snabbheten med dessa enkla klick gör boklånadet så otroligt enkelt. Jag blir mer och mer förtjust i e-bokens värld.

Den här boken klickade jag hem, trots att jag inte läst hennes debut Det ska bli ett sant nöje att döda dig. För mig har Magdalena Graaf länge varit tjejen som tryckte sina nakna bröst mot sin systers på en plansch i en gammal pojkväns pojkrum. Rätt osmakligt, tyckte jag då, och satte därmed en stämpel på både henne och systern. Men. Folk ändrar sig, växer upp och blir (förhoppningsvis) klokare. Och hur mycket jag än påstår att biografier och memoarer inte lockar mig, gillar jag ju faktiskt att läsa om människors liv. Det där resonemanget går helt enkelt inte ihop sig.

Jag läser alldeles för många livsstilsbloggar där bloggaren är framgångsrik, smal, snygg, lycklig och har mycket pengar. Perfektionismen är total. Och det var nog det som lockade med den här boken – att få läsa att det där perfekta kanske faktiskt bara är en yta. Att alla, även den till synes så perfekta, har sin monster och problem i vardagen.

Jag gillar den här boken. Magdalena Graaf visar på humor och bjuder på sig själv och sitt liv. Hon är väldigt öppenhjärtig och jag får en helt annan bild av henne mot vad jag hade där på 90-talet. Och det känns både befriande och roligt att läsa om henne och hennes vardag. Jag tycker att hon har en skön inställning till livet, att allt inte behöver vara så allvarligt och seriöst och perfekt. Inte för att jag gillar att läsa om människors olycka och problem – snarare så att få inblick i andras liv och vardagspussel. En sida vi kanske aldrig visar upp offentligt, men som finns där bakom fasaden. Och det är det som hon vill visa med den här boken.

En underhållande och samtidigt tankeväckande bok, särskilt när hon skriver om sin hjärnblödning. Det var ett avsnitt som verkligen berörde. Jag blir faktiskt sugen på att läsa även hennes andra (första) bok, och om om den finns att låna som e-bok ska jag klicka hem den till paddan på en gång.

Läs mer om boken här.

Tillbaka från solen

Nu är vi hemma igen från vår underbara resa till Rhodos, och vill ni veta mer om den får ni kika in på min andra blogg under de kommande dagarna.

Förutom att bada, sola och äta gott har jag hunnit läsa 3 böcker, samt påbörjat 2. Och jag märkte att det där med e-böcker var smidigast under resan. Så himla skönt att ha ett litet bibliotek att välja bland från paddan. Vilket så klart gjorde att de där hyllvärmarna jag släpade med kom hem olästa… Fast, den ena är faktiskt påbörjad i alla fall. Vi får se när eller om den blir utläst. Jag har just nu rätt många påbörjade böcker här hemma, böcker som bara är sådär men som jag vill läsa ut. Då brukar det bli slalomläsning för att inte tappa läslusten.

Jaha, då var sambons ynka 2 semesterveckor slut medan jag fortfarande har 1,5 vecka kvar. Känns som evighetslång semester det här och jag börjar ärligt talat bli lite rastlös. Särskilt som väderutsikterna är lite sådär för framöver. Det är å andra sidan perfekt skriva-recension-väder. För nu har jag en hel hög oskrivna sådana som jag borde ta itu med omedelbums.

Så, nu är jag tillbaka igen!

Ljuvliga sommar och semester!

Vet ni, jag hade ambitionen att skriva varje dag på bloggen under det här året. Men, jag tror jag befriar mig fån det löftet. Mannen är på väg hem efter att ha varit iväg flera dagar och vi har nu 11 dagar gemensam semester att njuta av.

11 dagar är inte mycket…

Jag hade egentligen tänkt vara duktig och skriva alla de recensioner som jag ligger efter med. Men äsch, de kan faktiskt vänta.

Så nu tar jag lite bloggpaus. Minst de där 11 dagarna, kanske något längre. Ha en fin semester hörrni! Och ni läser väl? För det ska jag göra – så mycket jag bara orkar och hinner.

En date med Robert Langdon

Jag har en date med Robert Langdon i kväll.

Jo, jo. Så blir det när inte sambon håller sig hemma. Då får man göra det bästa av situationen och hitta andra karlar att roa sig med.

Om du gillar att läsa tidningar

Jag fick ett tips från min kompis, som i sin tur fått det via sin kollega, om att läsa tidningar på iPad. Jag som älskar att läsa tidningar, blev lite nyfiken. Nu har jag ju inte haft min iPad så länge, så apparnas värld kräver fortfarande utforskning från min sida. Det här tipset är med andra ord kanske välbekant för er andra, men för mig var det en nyhet.

Readly heter appen, och man skapar ett konto först och sedan laddar man hem appen och loggar in och börjar läsa. Jag testar än så länge gratisversionen där får man ladda ner en tidning gratis från varje kategori. Det blir rätt många tidningar det… Väljer man att köra abonnemang kostar det 99 kr per månad, och då får man alltså läsa alla tidningar de har.

Och det finns en hel del bra tidningar att välja mellan. Till min glädje mycket inom inredning, för det är nog det jag främst köper om jag köper tidningar i affären. Många inom träning, foto och resor också. Och för den språk- och skrivintresserade fanns tidningen Språk och Skriva. Det finns även en hel del hästtidningar, men de vågar jag mig inte på att läsa för då lär det sluta med att jag köper häst igen…

Jag gillar det här riktigt mycket. Att köpa tidningar innebär också att man har en stor hög som tar plats och som jag aldrig vet om jag ska spara eller slänga. Jag har alltid varit en stor tidnings-konsument, men det har minskat betydligt de senaste åren. Det är för dyrt, de tar plats och jag tycker helt enkelt inte att de är värda sina pengar. Däremot saknar jag det där med att inspireras, läsa och njuta av vackra fotografier.

Att läsa i en iPad? Jag har vant mig vid e-böcker och det kändes naturligt att läsa även tidningar på paddan. Det är en rätt skön bläddringsfunktion som gör att det nästan känns som att bläddra i papper. Det gillar jag. Det funkar tydligen även för iPhone, men det har jag inte testat. Blir inte det lite smått?

Det kommer säkert bli att jag börjar prenumerera på tjänsten. Det är så himla skönt att kunna ladda hem en massa läsbart till paddan och ha tillgängligt närhelst jag känner för att läsa. Det behövs ju inte internet till det då heller. Jag måste säga att jag blir alltmer kär i min padda och de möjligheter den ger till läsning och andra roligheter.

Ett litet tips ifall det finns fler tidningsälskare som missat detta. Det ska tydligen komma fler tidningar med tiden också. Önskemål från min sida är tidningen Mama och Family Living. Det vore kalas.

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald

Noveller verkar ha kommit starkt den senaste tiden, och det kan jag mycket väl förstå. Det är så himla skönt att läsa noveller, särskilt när man är mittemellan böcker och vill läsa något kort men ändå givande. När jag upptäckte att man kan låna Novellix noveller som e-bok var det alltså klick, klick som gällde.

Den här novellen har filmatiserats (2008)  med Brad Pitt och den fantastiska Cate Blanchett i huvudrollerna. När jag  såg filmen tyckte jag väldigt mycket om den, mycket tack vare den speciella historia den bjuder på. Då hade jag ingen aning om att den var baserad på en novell. Ganska nyligen såg jag novellen bli recenserad lite här och där och blev då nyfiken på att läsa den själv.

Benjamin Button är huvudperson i den här ganska märkliga historien. Han föds nämligen som en gammal man, och hans far får minst sagt en chock när han får se sin nyfödda son första gången. Mitt bland alla bebisar sitter han där som en 70-årig man, med långt skägg, och pratar med sin far. Det är inte vad han har förväntat sig, och Benjamins liv blir mycket annorlunda. Han går nämligen omvänd väg då han föds som gammal och sedan blir allt yngre, för att sedan sluta livet som en bebis. Det är inget enkelt liv för honom eftersom alla andra i hans omgivning följer åldrandets väg på ”rätt” håll och han får slåss mot många fördomar.

Det är en berättelse som visar på hur vi alltid tar för vana att placera saker och ting (och människor) i särskilda fack. Allt som inte passar in är konstigt och lite skrämmande. Benjamin lyckas bara passa in under korta perioder, då han är i ”rätt” ålder med de han umgås med. Sedan måste han ta sig vidare, vilket för hans del innebär att umgås med allt yngre personer.

Eftersom det är en novell blir det rätt stora skillnader mellan den och filmen, men jag tycker faktiskt att filmen berikar. Särskilt kärlekshistorien blir speciell då de först möts i helt fel ålder för att sedan mötas på vägen så att säga. I novellen är det inte samma kärlekshistoria, och jag saknar faktiskt den eftersom det är den jag bär med mig starkast ifrån filmen.

Det är en mycket intressant och bra novell som visar på att även en kort historia kan vara nog så stark. Det var första gången jag läste något ur Novellix utgivning och det kommer definitivt att bli fler.

Läs mer om Novellix här och om den här novellen här.

Bokbloggsjerka – om filmatiseringar

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Jag har missat Bokbloggsjerkan några veckor eftersom ämnena inte funkade för mig – jag kunde helt enkelt inte komma på något svar. Först skulle det bli så även den här veckan, men efter lite funderande slog det mig plötsligt att jag har ett riktigt roligt exempel till veckans fråga.

När jag gick i gymnasiet fick vi en bok som vi skulle läsa i helklass, och jag är inte helt säker men jag tror att det var A Kiss Before Dying av Ira Levin. Några år tidigare hade en filmatisering av boken kommit ut, och självklart valde en del klasskompisar det lite enklare alternativet – att se filmen och skippa boken. Men. Det skulle de inte ha gjort. Boken och filmen skiljer sig nämligen en hel del åt, på väsentliga ställen. I boken och filmen stämmer inte syskonen. Jag kommer inte riktigt ihåg vilken som innehöll vad, om det var i boken som det fanns 3 systrar som i filmen hade blivit 2 + en bror. Eller något liknande. Det märktes alltså väldigt väl vilka som inte hade läst boken när vi började diskussionerna. De hade ju ingen koll på det där med ändringen av syskonskaran. Och läraren var mycket medveten om detta, och tyckte nog t.o.m. att det var lite roligt när diskussionerna satte igång och hon kunde se ganska snart vilka som hade noll koll på boken.

Jag har både läst boken och sett filmen. Om jag inte minns fel såg jag filmen just för att jag tyckte om boken när jag läste den. Och ja, jag tillhörde den duktiga skaran som läste boken… 😉 Det var en sisådär 20 år sedan nu, så minnet sviker lite. Däremot kommer jag så väl ihåg den där lektionen och avslöjandet den medförde och en ”men åååååh”-känsla som många fick under lektionen.

Dags för ett ryck

Varje gång jag hamnar i en läsdipp beror det på samma sak; jag har någon bok som ligger och stör i bakhuvudet. En bok som jag inte har läst ut, en bok som ligger halvfärdig och bara skriker ”läs mig!” varje gång jag är i närheten. Och trots att jag försöker ta en medveten paus och läsa andra böcker under tiden så finns den där hela tiden och stör. Och det gör att jag inte får någon läsro. Jag måste helt enkelt göra ett ryck och läsa ut den, för att kunna komma tillbaka till mitt sköna läsflow.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini, nu kör vi ett ryck igen.

Packning pågår

Det börjar bli dags att välja böcker till Rhodos-resan. Jag tänker ta med paddan fulladdad med böcker, men känslan av en pocket i handen när man ligger i en solstol är ju så himla härlig. Det får bli några sådana i väskan också, även om jag knappast hinner läsa allt jag tar med. Men – hellre för många än för få. Tänk att stå där utan något att läsa, å hemska tanke…

De första böckerna jag funderade på var Donna Tartts Den hemliga historien, som hyllas lite överallt, och Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru, som jag har velat läsa länge. Båda står på årets Boktolva, och jag tänker att det är bra att köra just sådana böcker när man är iväg på resa. Vad tror ni? Någon som har läst och gillat, kan rekommendera/avskräcka?

Boktips till föräldrar!

När jag var gravid tipsades jag att läsa Växa och upptäcka världen av Frans X. Plooij och Hetty van de Rijt. Det var ett riktigt lyckokast och en stor hjälp i att kunna följa dotterns olika utvecklingssprång under särskilt det första året. Jag hittade boken på bibblan, men när jag mailade förlaget visade det sig att den var slutsåld och hade utgått. Riktigt synd tyckte jag, som gärna hade gett bort den i present till nyblivna föräldrar. Eller haft ett eget exemplar hemma för den delen. Nu lånade jag om boken en massa gånger under dotterns första år.

Till min glädje ser jag nu att den åter finns att köpa! Och med det sagt vill jag tipsa nyblivna eller kommande föräldrar att köpa ett exemplar av denna ”bibel”. Eller kanske ge bort i present till nyblivna föräldrar. En riktigt bra bok som gav mig en massa aha-upplevelser. Tips!

Läs mer om boken och utvecklingssprången här.

Nu är det dags

Den har legat på jäsning ett tag, och nu var det dags. Dan Browns Inferno är härmed påbörjad. Spännande fortsättning följer… Eller? Jag hoppas sååå på spännande läsning. Det var länge sedan jag läste just en spännande bok.

Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan

Vissa böcker ser man överallt och man lägger dem till att-läsa-listan, men så får de stanna där under lång tid. När jag plockade ihop sommarkassen från jobbet fick den här boken äntligen följa med hem, för nu var det dags att läsa den här snackisen. En omtyckt snackis, vad jag har förstått.

Tyvärr kommer jag inte att kunna hylla den här boken såsom många andra har gjort. För mig blev den snarare en kamp, och jag fick tvinga mig att läsa klart den. Kanske har jag fått en liten överdos på böcker där två författare har turats om att skriva berättelsen ur tjejens och killens perspektiv. Det har blivit några sådana nu, och jag är ärligt talat lite mätt på det. Här är det som sagt Nick och Norah som turas om att berätta i vartannat kapitel. De träffas på en klubb när Nick i panik ber hennes låtsas vara hans flickvän, och så fortsätter de kvällen tillsammans och upptäcker så klart att de tycker om varandra. Men ingenting är enkelt och de bär båda två på bagage som påverkar dem. Och båda två har ex som är högst närvarande både i tankarna och i verkligheten.

Mer än så kan jag inte beskriva handlingen för jag tycker inte att det händer så mycket mer. De ältar sina ex, de flyr från varandra, de dras till varandra, och de säger ordet ”fan” mer än någonting annat. Inte för att jag är känslig för svordomar, men det blir jobbigt många ”fan” i den här boken.

Nä, det här var absolut inget för mig. Det var rätt långtråkig läsning, utan direkt innehåll eller känslor. Jag fick faktiskt skumma igenom de sista sidorna för att ens orka läsa ut den, och det är inte ofta jag känner så. Det var någonting i den här boken som gjorde att jag inte berördes av varken karaktärerna eller berättelsen. Det hjälpte inte ens att den utspelar sig i New York, mina drömmars stad.

Jag har bara läst en massa hyllningar av den här boken, så jag känner mig oändligt tråkig som dissar den. Men ibland är det så – en bok som älskas av någon dissas av någon annan. Och den här gången är det jag som dissar. Jag har tidigare läst Ibland bara måste man av David Levithan, och den fick rätt positivt omdöme av mig. Å andra sidan tog det lång tid att läsa ut den, och nu i efterhand kan jag tänka mig att fanns en anledning till det.

Favoritförfattare?

När kan man kalla någon sin favoritförfattare? Hur många böcker ”måste” man ha läst? En bok kan ju vara ett lyckokast, ett undantag, men två? Två måste väl anses vara ok. För i så fall vill jag utnämna Jonathan Tropper till min nya favoritförfattare. Jag sträckläste hans Konsten att tala med en änkling torsdag till fredag. Det gick inte att sluta. Jag ville bara ha mer, mer, mer. Jag tyckte ju väldigt mycket om hans Sju jävligt långa dagar också, och Boken om Joe står här hemma i bokhyllan och väntar. I höst kommer dessutom en ny bok – Fördelarna med en hjärtattack. Plus att han har skrivit ytterligare två böcker som ej har översatts till svenska.

Jag har alltså en del att läsa och njuta av när det kommer till Tropper. För åh, så jag älskar hans sätt att skriva. Det är så himla, himla bra. Det är ren njutning från början till slut. Han skriver så himla roligt, så träffsäkert och med små anekdoter som smyckar hela berättelsen och gör den så bra. Jag bara älskar, det är det minsta jag kan säga.

Jag ska återkomma med en mer ingående recension av Konsten att tala med en änkling, men till dess vill jag bara pusha för att läsa Tropper. Läs!

En bok som gör mig arg

Den här boken gör mig arg. Över människans dumhet, grymhet och likgiltighet. Det går inte att värja sig mot sådana känslor under läsningen. En mycket intressant bok, som jag redan nu vill rekommendera trots att jag bara är ca 65 sidor in i den än så länge.

En halvårskoll

Nästan en vecka in i juli redan, och en liten halvårskoll är väl på sin plats?

Jag har läst 55 böcker första halvåret, en ökning som kanske gör att jag passerar 100-strecket i år? Något som jag trodde var en omöjlighet för bara några år sedan. Flytten från gård till lägenhet strax innan jul har gjort att jag läser mer nu. Det finns inte så mycket annat att lägga tiden på när dottern har somnat. Kanske blir det ändring till hösten då jag börjar jobba heltid igen. Det här halvåret har jag ju bara jobbat halvtid och har kunnat ta med dottern till gymmet när jag tränar, men till hösten måste jag träna på kvällstid. Det kommer att ta bort en del av lästiden som jag har nu, fast det gör inte så mycket. Träningen går före allt annat.

Av de 55 böckerna har många varit riktigt bra, och jag som så många andra bokbloggare vill placera Fredrik Backmans En man som heter Ove i toppen. Och ja, den är precis så bra som alla säger.

Och hur går det med utmaningarna då? Jodå, rätt ok. Författarfemman är egentligen avklarad, även om jag vill pricka av ännu fler på listan under andra halvåret. Men Nicholas Sparks, Sarah Dessen, Sonya Sones, Joyce Carol Oates och Linda Olsson har alla blivit lästa med minst en bok. Det blir förhoppningsvis fler från några av dem.

Däremot går det lite segare med Boktolvan, där bara 5 av 12 har prickats av. Jonathan Tropper, Agneta Sjödin, Sonya Hartnett, Barbara Voors och Alice Munro har hittills blivit lästa. Den först- och sistnämnda blev nya favoriter som jag vill läsa mer av. Kvar på listan finns just nu många njaaa, som jag inte känner för att läsa nu. Kanske senare i höst, kanske inte. Vi får se.

Den ständiga läsutmaningen I bokhyllan kan vi kanske glömma lite för en stund? Hyllvärmare är dammiga av anledning, verkar det som. Och den där utmaningen (även den ständig) Nobelpristagare kommer säkert vakna till liv lagom till att man börjar prata Nobelpris igen. Fram till dess, not so much.

Tänk att första halvåret redan är över. Det är galet hur fort tiden verkar gå ibland. Trevlig läsning har det i alla fall varit hittills, och jag hoppas på ett fortsatt bra halvår.