Lösenord

Jag har länge funderat på det här med lösenordsskyddade inlägg, om jag vill ha det eller inte. Jag testade ju det för några år sedan, men det jag skrev då kom ut till folk som inte hade lösenordet så antingen skvallrade folk om innehållet eller gav de helt enkelt vidare lösenordet. Men då skrev jag väldigt privat och det gör jag inte längre, mycket p.g.a. just den orsaken.

Men. Jag blir lite frustrerad när jag träffar folk som känner mig privat som säger att ”jag brukar läsa din blogg”, utan att de någon gång har skrivit en endaste liten kommentar med ett hej. Det känns inte riktigt ok tycker jag. Värst var när T kom hem och hade träffat folk som sa att de läste min blogg och sedan hade envisats med att kalla honom för just ”T”, trots att de alltså mycket väl vet vad han heter. Att jag kallar honom T här i bloggen är lite för att markera att det är min blogg, mina funderingar som speglas. Han har inte valt att blogga eller få sitt liv uthängt här, även om han ibland nämns (och då med hans godkännande). Samma sak med vänner och familj, de nämns aldrig med namn av samma orsak. Jag har många gånger fått höra från kompisar att ”det här kommer inte med i bloggen väl?” och jag vill verkligen inte att de ska känna så. Men numera vet de nog att de inte behöver oroa sig, det var mest i början den oron kanske fanns.

Det finns många som bloggar helt öppet om sina liv, med namn och allt och jag menar verkligen inte att det är ”fel”. Men tanken med den här bloggen har aldrig varit att den ska vara en dagbok eller en inblick för andra i hela mitt liv. Bloggen är mest till för min del, för att jag bara måste skriva. Jag älskar ju det! Och det känns bäst för min egen del när jag inte nämner mina nära och kära vid hela namn, och att jag inte skriver om precis allt som händer i mitt liv. Dessutom tror jag att ni skulle ledsna rätt fort om jag började föra dagbok över mitt liv här i bloggen, 😉 Sååå himla spännande liv har jag inte, det kan jag lova.

Nu när Mini snart anländer får jag ju ännu mer fundera över hur mycket jag vill hänga ut henom här. Jag är fortfarande inte på det klara med det, men det kanske kommer automatiskt senare. Jag kommer i alla fall att lösenordsskydda vissa inlägg framöver, enbart för att ha lite koll på vilka det är som läser och ser just de inläggen.

Så, vilka får då lösenord?
Ja, där drar jag egentligen ingen gräns. Jag vill helt enkelt bara veta vilka det är som läser. Och så vill jag gärna att man i alla fall kommenterar något litet någon gång i gengäld. Och självklart – att man inte ger ut lösenordet vidare. Om du vill ha lösenord – maila mig bara så skickar jag det. Mailadress hittar du under fliken ”Om Malin”.

Råsmart familj av Ulrika Hoffer

Först kom den danska boken Kärnfrisk familj och nu kommer den svenska varianten Råsmart familj. Båda böckerna har likheter och förespråkar att man utesluter mjölkprodukter, vitt mjöl och socker från maten. Egentligen är det synd att sådana här böcker ens ska behövas, men tyvärr äter vi människor sämre än någonsin, rör på oss mindre än någonsin och är sjukare än någonsin. Och äter mer medicin än någonsin. Men blir vi friskare av det? Nope. Vi måste lägga om vår livsstil helt enkelt. Och det är egentligen inte alls särskilt svårt, särskilt inte om man tar t.ex. den här boken till sin hjälp.

Boken är till stor hjälp för den enskilde person eller hela familj som helt enkelt vill börja ta hand om sin hälsa, slippa alla förkylningar som avlöser varandra, sömnproblem, energibrist och allmän trötthet. Det finns ett tydligt tiostegsprogram där man successivt för in goda vanor steg för steg och det finns supersmarriga recept att hämta inspiration ifrån.

Personligen tycker jag att det är jätteintressant att mjölkdebatten har börjat komma igång. Aldrig någonsin har väl någon reklam lyckats etsa sig in i folks sinnen som slogan ”mjölk ger starka ben”. I stort sett alla kör ju med det argumentet. Men hur är det nu egentligen? Ger mjök starka ben? Hmmm… Läs det här och begrunda.

Precis som Ulrika Hoffer skriver i boken är det jättesvårt att få folk att lägga om sin livsstil till en mer sund sådan. Motståndet kan vara enormt. Om man själv väljer att äta hälsosamt och träna får man ofta gliringar som ”man måste ju unna sig något gott”, ”man lever bara en gång” eller ”usch vad tråkigt att aldrig få fika”. Men precis som hon också skriver i boken kan man leva sunt 80 % av tiden och fuska 20 %, eller 90-10 om man hellre vill det. Man väljer sin egen hälsa när man väljer hur man lever. Så är det helt enkelt. Äter man bra mat, tränar och tar hand om sin kropp kommer kroppen också att må bättre, vara starkare och friskare. Enkel matematik.

Vill du ha inspiration, tips och råd på hur du ska komma igång med ett sundare liv är den här boken perfekt! Ibland behöver man handfasta råd för att verkligen komma igång. Både den här och Kärnfrisk familj ger en bra grund att stå på. Läs även mer på Ulrika Hoffers sida för att få ännu mer tips och inspiration. Själv ska jag arbeta mig igenom alla hennes smarriga recept från boken. Hittills har det bara varit mumsigt, så det ska bli kul att få testa fler recept. Det är precis sådan mat som vi redan äter här hemma, men ibland behöver man ny inspiration så att det inte alltid blir samma, samma.

För min egen del tyckte jag att det var extra kul att det också fanns en hel del om graviditet och småbarn. Bra tips som jag definitivt har nytta av. Och så tyckte jag förstås att det var extra, extra kul att hon förespråkade att gå till t.ex. kiropraktor ”för att serva kroppen kontinuerligt”. Heja, heja! Kiropraktisk vård har varit en stor hjälp under min graviditet. Och det var den även före graviditeten. Jag har aldrig mått så bra som när jag började gå hos kiropraktorn.

Vi lär få se fler böcker av den här sorten framöver och ingen är gladare över det än vad jag är! Äntligen!

Baddaren av Emma Hamberg

När man läser baksidetexten på den här boken börjar man nästan le, för det låter rätt gulligt med en simskola för vuxna. Vad kan den berättelsen ge? Men så står det ”vågar du se under ytan?” och då förstår man att det kommer att bli lite djupare än så.

Och ATT man hittar en massa dolt under ytan i den här boken! Det bara bubblar under ytan. Grundstoryn är Maja och Pelle, ett konstnärspar som bor i ett slott som ligger på en helt egen ö. Han är känd och framgångsrik konstnär och var tidigare Majas lärare. De blev kära, gifte sig och flyttade till slottet. Maja är mycket yngre än Pelle och har ännu inte lyckats slå igenom som konstnär. Sedan de flyttade till slottet känner hon alltmer hur hon liksom försvinner och skaparglädjen med den. Hon inser att hon måste göra något helt annat ett tag, något som bara är för henne. Så hon startar en simskola för vuxna.

Till simskolan kommer 19-årige sportkillen Alex som måste lära sig simma inför en eventuell ö-luff i Grekland. Kulturskribenten Karin som utåt sett lever ett riktigt glassigt liv, och som alltid är välklädd och tjusig. Och så Jens, trädgårdsmästaren som lever för sina perenner. Alla tre nappar på erbjudandet att tillbringa 2 veckor på slottet med all inclusive.

Ganska snart börjar det dock bubbla upp sprickor i fasaden hos alla inblandade. Och när man bor så tätt inpå varandra är det inte så lätt att dölja sina inre demoner. Och det är lätt hänt att det blir lite krockar här och där när olika personligheter ska samsas tillsammans på en och samma yta. Det blir lite Big Brother över det hela med konflikter, dolda tankar och känslor, smussel, trassel och allmänt invecklat. Boken presenteras som en relationssaga och det är det verkligen.

Det är rätt rolig läsning, lite småsmysigt. Jag gillar Emma Hambergs språk och sätt att skriva. Det är lättsam underhållning, en bok som skulle passa perfekt som avslappning i hängmattan i sommar. Eller varför inte redan nu, i soffan under en varm och mysig filt? Och att hela boken utspelar sig under allra varmaste, skönaste sommardagarna gör inte det hela sämre. Härligt med lite somrig läsning så här i vinterkylan och mörkret.

Och så ett plus till det urfina omslaget, som är lika fint även när man tar bort själva omslagspappret. Somrigt tuggummirosa. Finfint!

Att möta förlossningssmärtan av Gudrun Abascal

Den här boken gav mig den sista pusselbiten som jag kände att jag behövde inför förlossningen. För det här är en riktig toppenbok! Här finns hur mycket som helst att hämta. För min egen del tyckte jag att det var väldigt givande med frågorna som fanns inför att skriva förlossningsbrev. Och att man fick läsa delar ur andra kvinnors förlossningsbrev. Jag fick även en massa bra tankar om hur jag vill ha det under förlossningen och jag satte mig och punktade ner vad jag tycker är viktigt för mig. Det kändes jätteskönt och nästan som en sten som föll från bröstet. Det gav ord på mina känslor och tankar och det kändes skönt att gå igenom punkterna med T. Nu har vi pratat väldigt mycket om hur vi vill ha det och vad som är viktigt för oss båda. Vi känner oss väl förberedda.

Boken går igenom både medicinsk och icke-medicinsk smärtlindring, utan att lägga någon som helst värdering i det. Intressant också att läsa om hur svensk förlossningsvård har ändrats genom tiderna. Förutom fakta finns också många berättelser från både födande kvinnor och barnmorskor. Det är en bra mix, och jag sträckläste verkligen den här boken. Med boken finns också avslappningsövningar, och de inger en positiv känsla inför förlossningen.

Jag kan bara lovorda och rekommendera vidare den här boken!

Stark, glad, gravid av Maria Wigbrant och Jonas Lissjanis

Visst har den här boken en härlig titel? För det är ju precis så det är och ska vara. Ibland när man går på sina MVC-besök känns det mer som om man bär på en mystisk sjukdom när de måste ta alla prover hit och dit, mäta, väga och föra noggranna protokoll. Man känner sig inte särskilt stark och glad i de stunderna.

Precis som namnet antyder tycker jag att hela den här boken förmedlar en sådan glädje. Den innehåller egentligen det mesta man behöver veta som gravid. Vad man bör tänka på angående maten för att hålla sig stark, hur och vad man ska träna i graviditetens olika delar samt även ett kapitel om andning och avslappning (skrivet av Anna Wilsby).

I boken finns tre olika träningprogram för graviditetens trimestrar. Det är mycket bra program och alla övningar är noggrant beskrivna i både utförande och vad deras syfte är, samt finns på bild. Först tyckte jag att det var lite synd att man för tredje trimestern valde att ha enbart övningar i maskiner, vilket ju kräver att man går till ett gym. Jag förstår fördelen av maskinträning men personligen känner jag att om jag hade jobbat kvar som intruktör på gymmet nu, hade jag definitivt slutat vara på gymmet under den sista trimestern. Jag hade mycket hellre velat göra hemmaträning i slutet, medan gymmet hade funkat bra vid de första två trimestrarna. Men det finns också alternativa övningar för hemmaträning i boken, och det hurrar jag för. Alla övningar är toppenbra, och de känns inte mesiga för en mer träningsvan. Man kan lätt göra alla övningar hemma om man bara investerar i några få redskap. Tummen upp för det! Det finns även ett träningsprogram för efter förlossningen och det är kanon, för jag tror att många tycker att det är något som är svårt. Det går mycket lättare att köra igång om man har ett färdigt program att köra efter.

Som sagt, det här är en oerhört positiv bok som skapar träningsglädje. Eller hälsoglädje rättare sagt. Nu har jag fokuserat mycket på själva träningsdelen, men alla delarna tillsammans inspirerar till en sundare och mer hälsosam graviditet. Det här är verkligen en bok jag tycker att man ska läsa som gravid. Det är utan tvekan den bästa tränings-/hälsoboken för gravida som jag har läst.

Vill du se några av övningarna från boken kan du kika här.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Björn Sortland

Det är lätt att bli lurad av den här bokens utseende. Det är en tunn liten bok, men ändå så full av innehåll. Korta texter men starkt innehåll.

Markus är 19 år när han träffar Ingrid, som blir hans första stora kärlek. Han blir handlöst, ohjälpligt kär och kan knappt tänka på något annat än Ingrid. I början verkar dock inte kärleken vara så besvarad, och han får kämpa lite för att få igång deras förhållande. Han förstår rätt snart att Ingrid är sjuk, svårt sjuk, men han är hela tiden så rädd att förlora henne att han nästan väljer att blunda för sjukdomen. Hon försvinner in på sjukhuset titt som tätt och slutligen erkänner hon för honom att hon är döende.

Markus förstår nog egentligen hela tiden precis hur sjuk hon är, men han är så rädd om deras dyrbara tid tillsammans. Han gör hela tiden allt han kan för att de ska få vara tillsammans och han vill att de ska få uppleva saker tillsammans. De har inte lång tid kvar och de hinner knappt påbörja sitt förhållande förrän det lider mot sitt slut. Men ändå, trots att de båda vet, eller kanske tack vare, vill de njuta av kärleken och den tid de har tillsammans.

Det är en gripande bok, och modig. När kärleken slår till har man inte alltid något att säga till. Och oavsett var man befinner sig i livet finns det alltid en möjlighet för kärleken att slå till. En liten, tunn bok med ett oerhört starkt innehåll som berör läsaren. Läs!

Läs mer om boken här.

Lite mer om 2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Ja, jag blev gravid och jag startade eget företag.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag brukar inte avge nyårslöften, snarare tankar och målbilder inför året.
3. Fick någon du känner barn?
Japp, vår Mini fick en liten kusin. Och så några bekanta och vänner som också fick barn.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Spanien och Danmark.
6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Lugn och ro.
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
17 juni.
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att jag blev gravid.
9. Vilket var ditt största misstag?
Att jag var för naiv och trodde/litade på människor som jag inte borde ha gjort.
10. Vilket var ditt bästa inköp?
Hmmm. Mycket svårt. Jag får väl säga när jag köpte gravid- och bebiskläder av min kusin. Jag fick en helt ny garderob till ett mycket bra pris. Tack, snälla gulliga F!
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Bebissaker av alla de slag! Hud- och skönhetsvård eftersom jag slängde ut mina gamla produkter och ersatte dem med ekologiska och naturliga alternativ.
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Graviditeten. Det finns inget som slår det.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Jag opererades bl.a. akut och det var ju en jäkla sak att råka ut för. 😦
14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Alltid när man ska rabbla upp på beställning står hjärnan still… Jag säger nog Septembers Mikrofonkåt. Den låten får mig att vilja hoppa upp och dansa!

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Bättre för att många pusselbitar i mitt liv föll på plats, sämre för att det var en del omtumlande saker som fick både mig och T att må dåligt..
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Mina djur. Eftersom graviditeten gjorde mig sängliggandes en bra tid under sommaren fick T ta över skötseln av dem. Och nu har han återigen tagit över skötseln med att mata och ge vatten när jag inte orkar bära så tungt (och pulsa i den djupa snön). Alla djuren blir helt tokiga när jag kommer ut för att gosa med dem. Snacka om att jag får ta igen det under året som kommer… Och jag längtar efter att kunna rida igen.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Jag har aldrig tittat så mycket på tv som under 2010 och det berodde delvis på mitt tillstånd. När orken är tillbaka så hoppas jag att tv:n blir bojkottad igen.
18. Hur var din julafton?
Mysigare än på många år. Pappa var här på fika på f.m. och sedan var vi hos T:s föräldrar resten av dagen.
19. Blev du kär?
Jag blev ännu kärare i min T och så blev vi ju båda kära i vår Mini.
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Så mycket bättre, utan konkurrens. Fast jag fullkomligt älskar ju Svenska Hollywoodfruar också… 
21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej, jag hatar aldrig människor. Det vinner man absolut inget på, snarare mår man ju bara dåligt själv.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Se det här inlägget.
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Jag får nog återigen hänvisa till Så mycket bättre som fick mig att se nya sidor av artister jag tidigare kanske inte brytt mig så mycket om.
24. Önskade du dig något som du fick?
Japp, jag blev ju gravid och det är en önskning som har funnits länge. Sakmässigt fick jag en massa fina julklappar av T som jag hade önskat mig, bl.a. en supergosig morgonrock.
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Hahaha. En resa till New York och en hästtransport står ständigt på min önskelista och jag fattar inte varför jag aldrig får dem.;-)
26. Vilken var årets bästa film?
The Blind Side var en otroligt stark upplevelse.
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Vi började dagen med ett graviditetstest som visade på plus! Lyckorusiga satte vi oss i bilen och åkte till Göteborg där vi hade bokat en hotellnatt. Där åt vi gott, gick på bio och köpte våra allra första bebiskläder. Mysmysigt.
28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Jag har träffat många härliga människor under året. Bästa? Jag vill nog inte kategorisera in någon så, bara säga att jag har haft många fantastiska människomöten under 2010.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Jag började året som jag brukar: kjol, topp, cardigan. Det blev lite mer jeans än vanligt också. Andra halvan av året har det blivit gravidkläder och eftersom jag tyckte gravidjeansen skavde så har det åter blivit kjol nu det senaste.
30. Vad fick dig att må bra?
T. Alltid. Han ger min själ ro.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Konstig fråga. Ingen.
32. Vem saknade du?
Mamma. Mer än någonsin.
33. Vilken var din bästa månad?
Juni.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Det finns det alltid. Men det är ju ingen idé att gå omkring och gräma sig. Det är bättre att dra lärdom och gå vidare.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Den allra största skillnaden blir ju att vi två blir tre i familjen. Åh, vad härligt det ska bli!

Nytt år ~ nya möjligheter

Jag vet ju redan nu att 2011 kommer att bli ett omtumlande år, för i år ska vi ju bli föräldrar för första gången. Något jag nog fortfarande inte rikigt har fattat till fullo. Spjälsängen är bäddad och klar, alla kläder och tillbehör tvättade och inköpta. Nu väntar vi bara på barnvagnen, vi ska fixa bilbarnstol och så lite blöjor på det. Sedan är vi redo för vår lilla Mini.

I dag var vi inne i stan en sväng för att hämta bilderna på T som vi ska använda till hemsida och liknande. Vi var och fotade oss förra veckan eftersom vi ville ha fina, professionella bilder på magen. Vi passade på att även ta bilder på T till företaget då. I dag fick vi en liten preview av magbilderna och herrejösses vad fina de är! Han har verkligen lyckats fånga magen, med ett fantastiskt ljus. Men jag blev helt paff när jag såg första bilden. Va, är det där min mage?! Den är ju gigantisk! Stor, rund och så oerhört fin är den. Vi får hämta ut de färdiga bilderna nästa vecka och det ska bli så spännande att få se dem helt klara.

Och apropå Mini så är det mer action än någonsin i magen just nu. Varje kväll har bebisen hicka och jag tycker att hela sängen skakar, men enligt T känns det inte. Bebisen verkar i alla fall tycka att hickan är lite jobbig ibland och då knör h*n runt lite extra som för att hitta en ställning som känns bättre. Och det är mycket vassa knän och armbågar nu, nära huden och väldigt synligt. Samtidigt som det är fascinerande är det också lite läskigt ibland då det ser lite alien-aktigt ut med alla rörelser under huden. Magen kan bukta väldigt markant åt ena hållet ibland.

Nu är det ju nytt år och vi kan äntligen jobba fullt ut på vår klinik i Jönköping. Så skönt! Fasta rutiner och tider, något vi båda har saknat under hösten. Just kliniken är ju ett stort fokus för 2011. Även om T kommer att få klara sig en hel del utan mig där under året kommer vi ju så klart att fortsätta ha gemensamma planer och drömmar för kliniken. Även om jag kommer att vara hemma mycket kommer jag ändå att vara delaktig och stötta T.

Annars längtar jag efter träning just nu. Eftersom jag har haft en rätt jobbig graviditet har jag inte kunnat träna alls och det är något jag verkligen längtar efter massor att få göra! Så fort det bara går ska jag börja lite försiktigt och trappa upp successivt. Jag har massa tankar och planer för min träning, som ju kommer att bli hemmaträning. Det känns ibland som om jag har bott på gym de senaste tio åren så jag tycker att det ska bli fantastiskt skönt att få sköta min egen träning, hemma.

Jag hoppas också att T och jag får lite semester i år, gärna en liten tur utomlands. I år känner jag faktiskt för en slapp charterresa, något som normalt sett inte lockar alls. Men med en liten bebis och bara en kort semester kan vi kanske behöva en riktig slappesemester med sol, bad, god mat och bara latande. Kanske till Spanien i år igen?

På det här hotellet bodde vi vid förra årets resa till Spanien. Då var vi ju där i jobb och hann inte ens med ett dopp i poolen. Det hade varit skönt att få åka till ett liknande hotell och kunna bara njuta och slappa. Vi får väl se hur det blir med det i år.

Varje år med T blir bara bättre och bättre och jag har samma förväntningar som inför förra året. 2011 kommer att bli ett toppenår! Så är det bara.