Skugghäxan av Katerina Janouch


Jag har läst hela serien om barnmorskan Cecilia Lund med stor glädje. Varje sommar har jag sett fram emot att dyka ner i en ny del och serien har faktiskt bara blivit bättre för varje ny bok. Det kanske har att göra med att man lär känna alla karaktärer lite mer för varje gång, man får ännu en pusselbit och man kommer dem ännu mer inpå livet. För det är ju det jag tycker så mycket om med den här serien – karaktärerna. De är som vänner man möter en gång om året och uppdaterar sig vad som hänt sedan man sist sågs. 

Den här delen är nummer 9 i ordningen och även om man kan läsa delarna fristående tycker jag inte att man ska det. De bör läsas i ordning för bästa upplevelsen. I den här boken möter vi alla återigen och Cecilia och John jobbar vidare på att bygga upp sina liv på egna ben, efter skilsmässan. Cecilia åker ensam på äventyr till Paris och på väg hem därifrån får hon veta att en av Gretas vänner har försvunnit. En stor sökinsats sätts in med både polis och Missing people. Cecilia får kontakt med pappan till den försvinna flickan och inser att det är en trasslig familjebild. Ganska snart kommer det också fram att Greta vet mer om försvinnandet än hon vill berätta. Cecilia blir mer engagerad än hon tänkte sig bli från början. 

Som vanligt är det en spännande del i boken som pågår parallellt med allas vardagsbekymmer. I det här fallet är det försvinnandet som står för den spännande delen och i övrigt får vi som vanligt följa Cecilia, John och övriga familjen i form av Cecilias mamma, mormor och systrar. En av Cecilias systrar bidrar också till en väldigt spännande cliff hanger…

Så här nio böcker in i serien känns formatet och upplägget igen, karaktärerna tuffar på med sina liv. Så – är det fortfarande bra läsning? Ja, absolut. Serien bygger ju på igenkänning och att det är en familj man följer i dess utveckling. Det är nästan som en egen genre. Det är vardaglig glädje och sorg, relationer, familjebekymmer, familjeglädje, vänskap, jobb – allt i en härlig mix som påminner om verkliga livet. Lättläst och charmigt och samtidigt gripande. 

Jag är mer än nöjd med Skugghäxan. Jag blir bara ännu mer fast i den här serien och jag längtar redan efter fortsättningen som jag hoppas och tror kommer om 1 år. Den som väntar på något gott…

Har du inte läst någon del av serien än? I så fall blir jag nästan avundsjuk på att du har hela serien framför dig att beta av. Läs! 

Läs mer om boken här

Annonser

Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart


Den här boken har jag fått rekommenderad från flera olika håll, bl.a. av flera olika elever. Jag har också sett den hyllas av många. Den har fått diverse utmärkelser, priser osv. Klart man blir nyfiken! Kanske, kanske blev förväntningarna för höga för jag kände aldrig något direkt wow efter att ha läst den. 

Boken handlar om familjen Sinclair, med Cadence som berättarrösten. Familjen Sinclair har en privatägd ö där alla brukar tillbringa somrarna – Cadence och hennes mamma, de två mostrarna och deras barn samt morfadern. Cadence och hennes kusiner, kallade Lögnarna, växer upp tillsammans med att man lever ihop under sommaren för att tappa kontakten resten av året. Sommaren när Cadence fyller 15 råkar hon ut för en olycka, men hon drabbas delvis av minnesförlust och ingen vill berätta för henne om vad som egentligen hände. Alla undviker frågan och säger att det är bättre art hon inte kommer ihåg, men hon vill veta. 

Som sagt, boken är otroligt hyllad och det var faktiskt enda anledningen till att jag fortsatte läsa. Jag misstänkte att det skulle komma något stort mot slutet och mycket riktigt blev det så. Men det kändes som om det kom lite väl sent. Jag vill inte sitta och läsa och vänta i 200 sidor innan det där stora händer. Jag hade behövt mer på vägen dit, något som lockade mig att läsa vidare. Nu blev det lite tvång över det hela, att läsa bara för att. Jag ville verkligen känna det där wow som många förvarnat om. Men nej, tyvärr. Det är alltid lite sorgligt när det blir så. När man har längtat efter riktigt bra läsning och den uteblir. 

Så nja, det här var inte min grej. Jag kan förstå att den blivit hyllad, men jag kan inte stämma in i lovsången för den.