Eat pray love – filmen

Sommaren 2009 läste jag boken Lyckan, kärleken och meningen med livet, som den här filmen baseras på. Jag var inte jätteförtjust i boken och rusade därför inte heller till biografen när filmen kom. Men så har jag läst en hel del positiva recensioner av filmen, och många har antytt att filmen är bättre än boken. I går kände jag att det var dags för lite film igen och drog med mig T till videoaffären. För en gångs skull fanns det en hel drös med filmer som vi inte sett, eftersom vi den senaste tiden knappt sett på film alls. Och i hyllan fanns ett enda ex kvar av den här filmen – jag haffade den direkt.

Och jag håller med – filmen är så mycket bättre än boken. I boken retade jag mig på hennes klämkäcka språk och det slipper man ju i filmen. Dessutom är det ju en fröjd för ögat bara att se alla vackra ställen hon besöker. Liz Gilbert, som alltså är huvudperson, tröttnar på sitt liv och sitt äktenskap och bestämmer sig för att ge sig ut på en lång resa för att hitta sig själv. Resan tar henne till Italien med dess fantastiska matkultur, Indien och lugnets meditation samt Bali där hon åter möter kärleken. Alla ställen uppfyller olika behov hos henne och deras symboler återfinns i titeln eat pray love.

Att Julia Roberts gör huvudrollen gör ju inte direkt filmen sämre – gör hon ens dåliga roller? Sedan återfinns vår svenska skådis Tuva Novotny i en av rollerna. Om jag ska klaga på något i filmen så är det scenen med dem där de går ut för att köpa ”tjockisjeans”. Deras uppfattning av tjockisjeans är ju ett direkt hån. Anledningen till köpet är att båda har gått upp flera kilo i vikt sedan ankomsten till Italien och all mat de ätit där. Och då undrar jag varför man går ut och köper jeans som man måste ligga ner för att komma i, jeans som dessutom är så små och smala i storleken att ordet ”tjock” inte ens kan förekomma i dess närhet. Nåväl, den scenen var snart förbi som tur var.

Det här är en riktig feelgood-film som jag varmt rekommenderar. Men! Se till att antingen äta under filmen eller att ha ätit precis innan. Scenerna från Italien skulle vara outhärdliga att se annars, om man har en kurrande mage. Som tur var hade jag ju läst boken och visste vad vi hade att vänta oss så vi hade förberett med god mat till filmen. Ett måste! Sedan var det bara att njuta av härliga miljöer och en skön stund i soffan. Inte illa en tisdag kväll!

Systerskap av Katerina Janouch

Det här är andra delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Första delen är Bedragen och tredje delen Hittebarnet finns också redan ute.

Om du inte har läst första delen än och inte vill veta vad som händer i den ska du inte läsa vidare eftersom innehållet kommer att avslöjas en del i den här recensionen.

Böckerna i serien kan läsas fristående även om de bygger på varandra. Men det ger ju så klart mer för läsningen att läsa dem som en serie. I första boken var Cecilias man John otrogen och i den här boken kommer arbetet efter med att bearbeta det som hänt. De har bestämt sig för att skiljas och sälja huset, och de turas om att hjälpas åt med de fyra gemensamma barnen. Cecilia är inte alls säker på att skilsmässa är vad hon egentligen vill, men hon känner pressen från alla runt omkring; sina systrar, vänner, mamma m.fl. Alla verkar tycka att skilsmässa är enda lösningen, och Cecilia själv är för trött och för arg för att orka göra motstånd.

Förutom fokus på skilsmässan får vi också följa ett gäng yngre tjejer i Cecilias närhet. Tre tjejer som har blivit illa behandlade av killar och trötta på att tjejer alltid ska vara rädda om kvällarna och känna sig otrygga. De bestämmer sig för att göra något åt saken och att hämnas på killar som på ett eller annat sätt ger sig på tjejer. De är arga och de är hämndlystna och beredda att slåss för sin sak.

Precis som i de två andra böckerna är det här en bok om relationer. Jag gillar verkligen den här serien jättemycket, mycket just för att det känns så vardagligt och enkelt. Det är lätt att ta till sig och leva sig in i den här världen och dess karaktärer. Det är härlig sträckläsning när den är som bäst, utan en massa krusiduller. Precis som många andra påpekar i sina recensioner om den här serien, gillar även jag bäst när det handlar om Cecilia själv i hennes familj och på jobbet som barnmorska. Det är där styrkan i böckerna ligger. Bihistorian som alltid finns med i böckerna är just det – en bihistoria. Just i den här boken tycker jag nog dessutom att denna bihistoria drog ner boken något. Boken hade blivit bättre av att skippa den delen helt faktiskt.

Det ska bli minst fem delar i serien, enligt Katerina Janouch själv. Jag kommer definitivt att vilja läsa även kommande delar. Fjärde delen Tigerkvinnan kommer i augusti i år och den ska jag se till att norpa åt mig och läsa så fort den kommit.

Jag har tagit bort er

Ja, fast bara från den här sidan! 🙂

I början förstod jag mig inte alls på vitsen med t.ex. Bloglovin och liknande tjänster, men på senaste tiden är det det enda jag använder när jag läser bloggar. Inte en enda gång på jag vet inte hur många månader har jag klickat på någon av blogglänkarna i min favoritlista. I stället läser jag dem i Bloglovin. Där kommer det ju upp så smidigt så fort någon uppdaterar och man slipper hålla på och klicka runt och kolla OM något har hänt sedan sist.

Så jag tog helt enkelt bort er från min sida här. Fast lite kluven till det är jag ändå… För om alla använder sig av tjänster som t.ex. Bloglovin är det ju kanske svårt för andra att hitta nya favoriter? För det är ju ingen mer än jag som ser vilka jag har på min blogglista där. Hmm… Svårt det där.

Ja, nu gör jag så här så länge i alla fall. Det blir lite luftigare här på sidan så. De enda blogglänkar som får ligga kvar är boklänkarna (som ju faktiskt har fått en helt egen sida), men även där har jag några favoriter som även återfinns på Bloglovin. Det är för himlans bra, det däringa Bloglovin.

Ännu en lista

Humör just nu? Trött men glad över solen ute.
Kläder just nu? Svarta gravidleggings, turkost långt linne och en svart kortärmad mammatopp över. Men nu är magen så stor att inte ens gravidkläderna passar längre. Mammatoppen liksom rullar upp sig hela tiden.
Musik just nu? Åh nä, här är så tyst och skönt.
Sommarplaner? Tja, det mesta innefattar att vara hemma med bebisen samt att fixa med gården. I dag pratade vi också om en tur till fjällen igen för att vandra. Och så blir det som alltid Göteborg med Liseberg.
Hur många kuddar sover du med? Den här frågan verkar vara med på varenda lista. Igen då – vanligtvis en endaste liten tunn kudde, men just nu två kuddar samt ett ihopvikt täcke så att det blir som 3-4 kuddar. Annars blir jag illamående.
Spelar du nåt instrument? Nej, men jag har alltid önskat att jag kunde.
Morgon eller nattmänniska? Nattmänniska utan tvekan.
Snarkar du? Just nu – alldeles förfärligt mycket p.g.a. graviditeten… Stackars, stackars T…
Stjärntecken? Tvilling.
Skostorlek? Konstigt nog växlar det mellan tre olika storlekar: 36, 37 och 38, beroende på typ av skor. Tunna sommarskor som sandaler kräver mindre storlek och tjockare vinterskor och stövlar kräver större.
Längd? 162 cm
Äckligaste insekten/djuret? Spindlar får mig snabbt upp på fötter. 🙂 Gråsuggor är rätt äckliga också, och tvestjärtar – usch!
Vad vill du jobba som? Nu har vi ju alldeles nyss startat företag så jag vill så klart jobba vidare med det, men kanske att jag inom det skulle få möjlighet att jobba med kost och träning – att inspirera till en sundare livsstil. Det hade varit superkul!
Vad längtar du mest efter just nu? BEBISEN!!! 😀 Men också – vår, värme, sol.
Brukar du svära mycket? Jag har blivit bättre på att inte göra det.
Land du vill besöka? Oj, många! I år vill jag till Spanien och USA. Gärna även tillbaka till Australien snart igen, kanske nästa år? Om jag ska välja något land där jag aldrig varit så säger jag nog Thailand. Det hade varit skönt med en vinterresa nästa vinter.
Vad har du gjort idag? Vi tog en tur till Lager 157 där jag gick och suktade efter alla snygga icke-gravidkläder som jag ska ha sen.
Vad ska du göra i morgon? Städa, städa, städa.
Vilket är ditt närmsta köpcentrum? Vi har två minisar inne i stan, annars är väl A6 närmaste stora.
Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången? Nope, vet inte ens var han bor numera.
Är du polare med grannarna? Jag tycker jättemycket om våra grannar, som också var dem vi köpte gården av. De är alltid så hjälpsamma och vänliga. Övriga grannar i närheten är också lika trevliga.
Vad är det första du gör när du vaknar? Stapplar in i walk in closet och tar på mig något i klädväg, sedan stapplar jag nerför trappan mot frukosten som älskade T alltid har dukat upp. Jag är extremt morgontrött…
Är det nåt du absolut inte äter? Rött kött i alla former.
Brukar du sola? Ja, och jag längtar till jag kan göra det igen! Fast jag är aldrig så där snyggt brun, har inte pigment för det.
Tränar du? Jag har inte kunnat träna alls under graviditeten och jag lääääängtar som en tok efter att få köra riktigt hårda, svettiga pass! Min kropp verkligen skriker efter träning nu. Jag har redan planerat upp hur passen ska se ut också. 🙂 Det blir hemmaträning för hela slanten för min del numera, jag är lite mätt på gym efter alla år som instruktör.

Listan skickas vidare till er som känner er lite listsugna!

En liten lista

Inte kan man motstå en lista! Hittad hos Anna.

 

Hur gammal är du om fem år?

Jag ska fylla 39 år då.

 

Vem var den sista du träffade?

Sista hoppas jag inte det var men senaste var T.

 

Hur lång är du?

162 cm.

 

Vilken var den senaste filmen du såg?

Erin Brockovich i lördags. Det blir alldeles för lite film här hemm nu för tiden.

 

Vem ringde du senast?

T.

 

Hur löd ditt senaste SMS och till vem?

Till T i går: Färdig?

 

Vad är dagens planer?

Nu är det ju kväll så det blir väl att läsa lite och slappa med T.

 

Föredrar du att ringa eller skicka SMS?

Tyvärr blir det för mycket sms nu för tiden.

 

Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?

Skilda. Mamma är ju dessutom död sedan länge.

När såg du senast din mamma?

Vet ej exakt datum, men november 2000.

 

Vilken ögonfärg har du?

Bruna.

 

När vaknade du idag?

Vilken av gångerna? Jag steg upp strax innan sju i alla fall.
 

Har du någon gång hittat en katt?

Ja.

 

Vilken är din favoritplats?

Hemma.

 

Vilken plats föredrar du minst?

Sjukhus. Känns som om jag är där alldeles för mycket just nu och det är ju inte direkt någon upplyftande miljö.

 

Var tror du att du befinner dig om tio år?

I något varmare land – Spanien, Frankrike, Australien eller USA.

 

Vad skrämde dig som barn?

Mörker.
 

Vem fick dig att skratta senast?

T.

 

Är du för ung för att äga vinylskivor?

Nope, tror t.o.m. att jag har kvar några i någon flyttkartong.
 

Har du stationär eller bärbar dator?

Både och. Men det är bara den bärbara som har internet så det blir mest den jag använder.

 

Sover du med eller utan kläder på dig?

Oftast utan.

 

Hur många kuddar har du i sängen?

Normalt sett helst en enda, så tunn som möjligt. Numera två stycken plus ett tjockt täcke som är ihopvikt så att det blir som ytterligare ett par kuddar. Stackars min nacke…

 

Hur många landskap har du bott i?

Två – Småland och Skåne.

 

Har du någon gång spytt på fyllan?

Ja, tyvärr.

 

Föredrar du skor, strumpor eller barfota?

Utomhus måste jag alltid ha skor av rädsla för getingar då jag är allergisk mot stick. Inomhus går jag gärna barfota.

 

Är du social?

Ibland och ibland inte.

 Vilken är din favoritglass?

Gillar inte glass, vilket alla tycker är så himla konstigt.

 

Tycker du om kaffe?

Ja, fast bara om det är mjölk i. Och jag gillar INTE kaffe från de nya, moderna kaffemaskinerna som så många har. Det smakar bara konstigt.

 

Vad dricker du till frukost?

Kaffe med mjölk.

 

Sover du på någon särskild sida?

Innan sov jag till vänster om T, men nu inför Minis ankomst har vi fått byta sida.
 

Kan du spela poker?

Nope.

 

Tycker du om att mysa?

Oh yes!

 

Känner du någon med samma födelsedag som din?

Japp.

 

Vill du ha barn?

Jag har ju en liten på g så JA. 🙂

 

Kan du några andra språk än svenska?

Engelska, spanska och tyska.

 

Har du någonsin åkt ambulans?

Ja 1996, fast de behövde inte ha blåljus.

 

Föredrar du havet eller pool?

Havet. Fast pool är ju rätt najs också. Det skulle funka vilket som just nu…

 

Vad spenderar du helst pengar på?

Just nu – bebissaker.

 

Har du någonsin testat att röka?

Nej, avskyr allt som har med rök att göra. Tål det inte…

 

Vad var det senaste du stoppade i munnen?

Äpplejuice.

 

Vem är den roligaste människan du känner?

Ingen aning. Det beror ju på stunden, övrigt sällskap o.s.v.

 

Välj ett ärr på din kropp.

Ovanför vänster ögonbryn har jag ett ärr. Min bror och jag hoppade i föräldrarnas säng när jag var bara några år gammal. Jag trillade och slog i pappas nattduksbord av järn… Ajajaj… Det blev till att sy.

 

Var togs din profilbild för din blogg?

Den i headern togs i Atlanta, USA.

 

Kan du byta olja på bilen?

Ja, det tror jag nog.

 

Vilken var den senaste boken du läste?

Systerskap av Katerina Janouch.

 

Läser du dagstidningen?

Ja, på nätet.

 

Prenumererar du på någon tidning?

Sköna hem.

 

När var du i kyrkan senast?

Två veckor sedan då Minis kusin döptes.

***

Så där ja! Dessa listor är ju smått beroendeframkallande. 😉

Ibland bara måste man av David Levithan

Ok, jag ska erkänna på en gång att jag sabbade min egen läsupplevelse av den här boken. Jag började läsa den i somras och som så många andra böcker under den tiden fick den hamna i läsa-senare-bokhögen. Jag kände när jag återtog läsningen av den att jag sabbat en stor del av läsupplevelsen genom att göra så. För det här är egentligen en väldigt bra bok, som förtjänar att bli läst i ett enda svep, att bli bättre behandlad. Nu när jag skulle tillbaka in i bokens värld hade jag nästan glömt vilka karaktärerna var och varför de gjorde som de gjorde. Lite synd faktiskt, för det är en bra bok.

Bokens huvudpersoner är Paul och hans umgängeskrets. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och hela gänget för en kille – Chuck. Problemet är att ingen av dem gillar den här Chuck, men så fort de ens antyder det blir Joni sur och drar sig ännu mer bort från gänget. Och mitt i allt detta strular Paul till det med sitt ex Kyle, som han ”råkar” kyssa, vilket självklart gör Noah sur och ledsen. Noah, som han känner är sina drömmars kille men som nu inte vill se åt hans håll mer. Paul försöker göra allt i sin makt för att vinna tillbaka Noahs förtroende. Samtidigt försöker han behålla vänskapen med Kyle, vilket är svårt då Kyle så tydligt vill vara mer än bara hans vän.

Det är många sköna karaktärer i den här boken, och det är en hel massa tonårskärlek. Mysig, lättsam läsning som jag kan rekommendera vidare.

Kom i form efter förlossningen av Sally Lewis

Den här boken handlar inte bara om att träna efter förlossningen, utan också hur man kommer tillbaka till sig själv och sitt förhållande. Hur man tar hand om hela sig själv, från träning till själslig och kroppslig vård i form av diverse huskurer för hemmaspa.

Den här boken är både bra och dålig. Dålig för att den ibland känns lite ”mesig” och själva träningsövningarna bara är sådär. Det är inget som jag peppas av tyvärr. Det som är bra med den här boken kommer först i slutet. Där läggs ett 10-veckorsprogram upp och det innehåller förutom träningspass även förslag på annat som ska få en att må bra. Det kan vara att man ska lägga en ansiktsmask eller ta tid för avslappning eller att man bokar in egentid med sin man och bara fokuserar på förhållandet. Det är många rätt så mysiga små saker som tar så lite tid och energi att göra, men ger så mycket tillbaka. Det gillar jag. Det är bra också att hon påpekar att det svåra är att komma igång, men när man sedan väl är igång kan man stoltsera med att ”nu har jag ju redan kört det här i sex veckor”. Små, små steg blir snart något stort. Det händer inte massor på en gång, men fortsätter man så här i lugn takt kommer man snart att vara i form.

Den här boken finns numera inte att köpa, men jag lånade mitt ex på bibblan. Det är som sagt inte den bästa boken i ämnet, men den sista delen kan i alla fall ge lite inspiration så att man kommer igång. För träningens skull tycker jag däremot att det finns andra, bättre böcker att inspireras av.

Kan jag kan du av Charlotte Perrelli och Jesper Björck

Åh, det var nästan tortyr att läsa den här boken. Snacka om att bli träningssugen! Och så kan jag inte träna med min stora mage nu… Suck… Men! Så fort bebisen är ute och jag kan börja träna igen ska jag använda mig av övningarna från den här boken! De är verkligen kanonbra.

Charlotte Perrelli har aldrig varit en träningsmänniska men bestämde sig för att ta tag i sitt liv efter att ha fött sitt andra barn. Målet var att kunna komma i sina kläder igen. Hon insåg snart att träning är ju kul och man mår bra av det, så när hon väl fått in rutinerna var det bara att köra på. Och det är just det som är tanken med boken, vilket hörs på namnet – kan jag kan du! Och det återkommer hon till flera gånger. Övningarna kräver inte så många redskap och kan med lätthet köras hemma, vilket faktiskt är en förutsättning för många i dag för att kunna/orka få in träningsrutin. Det funkar att träna en kort stund på vardagsrummets golv varje kväll. Man behöver inte köpa ett dyrt gymkort och sedan ta sig dit. Träna hemma i stället! Charlotte lät även sina barn hänga med på en del av övningarna och till slut blev det dem som peppade henne att ”vi ska väl träna nu mamma?”.

Boken är indelad i två nivåer där nivå 1 innehåller enkla övningar för alla och nivå 2 mer avancerade när man känner att man vill gå vidare. Som sagt, det är väldigt få träningsredskap som behövs och en liten yta, sedan är det bara att köra. Det är tydliga bilder och instruktioner samt vad övningen fokuserar på. Under nivå 2 hittade jag flera olika övningar som jag aldrig har testat och som jag är grymt sugen på att köra. Jag längtar efter att kunna köra dem!

Det här en perfekt träningsbok för alla som vill komma igång eller som redan är igång och vill ha tips på fler övningar. I slutet finns även färdiga program som man kan köra efter om man inte vill välja övningar själv. Jag lånade boken på bibblan och fick stå i kö och tyvärr var någon i kö även efter mig, så jag fick lämna tillbaka den alldeles för fort. Den här boken blir det till att köpa med andra ord för den bara måste jag ha och hämta inspiration från. Det är definitivt en bok jag kommer att använda mig av i min träning framöver.

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

När den här boken damp ner i brevlådan var det absolut första gången som T visade intresse för något av mina bokpaket. Vanligtvis suckar han bara åt dem, men när han såg den här boken började han ivrigt läsa på baksidan och försökte norpa den ifrån mig. Han kan vara lugn – han ska få läsa den nu när jag har läst ut den. Det är nog en bok som passar honom.

Boken är första delen av en trilogi där kriminalkommisarie Walter Gröhn och praktikanten Jonna de Brugge är huvudkaraktärerna. Den här delen inleds med en svår bilolycka där en tioårig flicka dör tillsammans med sin mamma i en svår bilolycka. Många år senare dyker ett märkligt mordfall upp där en taxichaufför mördas och förövaren är förvirrad och inte minns vad som har hänt. Flera liknande fall dyker upp – brutala mord och en förövare som inte minns vad som har hänt. Walter och Jonna blir satta tillsammans att arbeta och finner snart gemensamma nämnare för brotten. Problemet är bara att övriga polisen kör på ett helt annat spår och när de inte längre får vara delaktiga i utredningen får de undersöka vidare, lite utanför lagens ramar sådär.

Boken är delad i två olika spår kan man säga. Det ena spåret står Walter och Jonna för och jag som läsare tycker att just det är det mest intressanta och spännande att följa. Men när det handlar om det andra spåret och andra karaktärer tappar jag intresset. Jag har svårt att engagera mig för vad de gör och kommer knappt ihåg deras namn och vilka de är. Läsningen blir hackig och jag tvingar mig igenom den biten av boken. Det gör också att boken blir lite seg att läsa eftersom den tappar fart lite då och då.

Jag kommer inte att läsa resterande två delar. Boken är helt ok, varken mer eller mindre. Kanske är jag inte heller rätt målgrupp då jag lätt blir uttråkad av böcker där det är för mycket polisarbete och mord inblandat. Jag ska sätta den i händerna på T och se vad han tycker om den. Jag har läst andra recensioner av boken där läsarna snabbt kastade sig över del två, så om man brukar gilla att läsa deckare/thrillers ska man kanske ge den här boken en chans. För min del blev det bara ett nja i betyg.

Stolt

Jag kan inte låta bli att vara lite stolt över min duktiga sambo. I kväll ska han återigen ha vad vi kallar ”Hälsoklass” på vår klinik. Förutom kiropraktorutbildningen har han gått ytterligare en utbildning som enkelt sagt handlade om att äta, träna och tänka rätt. Tillsammans med kiropraktik bildar dessa fyra delar viktiga delar för att vi ska nå optimal hälsa.

I kväll handlar det om att äta rätt, att prata om hur vi har ätit under evolutionen och hur vi äter nu. Det brukar vara en riktig aha-upplevelse. Det var det i alla fall för mig första gången jag var på hälsoklasserna. Folk som kommer brukar ha en massa bra frågor och funderingar. Sedan gör man ju som vill med informationen. En del kanske gör någon liten eller t.o.m. större förändring, andra tar till sig informationen men fortsätter att leva som förut. Och det där måste man ju få bestämma själv. Det skulle bara bli konstigt annars. Och T levererar inga som helst pekpinnar, bara saklig information och tankar man kan ta med sig och till sig om man vill.

Fast min favorit är nog ändå den hälsoklass som handlar om att tänka rätt. För det är alltför många som går runt med alla dessa negativa tankar och som har svårt att se det positiva i saker och ting. Och det är en av de saker jag själv jobbar mest med när det gäller mig själv. För det är så lätt att svära och gnälla över de hemska vintrar vi har haft. Och tro mig, jag har svurit som en borstbindare här hemma. Men hur kul blir det för mig själv (och min omgivning) om jag börjar varje dag med att gnälla om hur kallt och mörkt det är? Inte så värst. Min morgontrötthet sätter käppar i hjulet för mig där och gör det svårt att vakna med ett leende… Vi avslutar i alla fall varje dag med att säga vad vi är tacksamma för – små som stora saker. Då avslutar man i alla fall dagen på ett positivt sätt.

Visst får man vara lite stolt över sin sambo? Han hjälper ju så många människor i sitt yrke och det är alltid så himla roligt när de berättar hur mycket bättre de mår. När man hör sådant kan man ju inte låta bli att bli lite stolt… Du är bra du T!

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman

Jag såg nyligen en intervju med Alex Schulman på Nyhetsmorgon i TV4. Där sa han bl.a. att han alltid ligger på minuskonto när han träffar någon och sedan tvingas jobba sig upp, p.g.a. sin bakgrund som provokatör. Jag har egentligen aldrig läst något han skrivit, men sett en del rubriker han skapat och därmed fått en negativ bild. När han pratade om detta under intervjun samt att boken var självbiografisk om hans kärlek till Amanda Widell, ja då blev jag intresserad och sugen på att läsa hans bok.

I natt vaknade jag som vanligt utan att kunna somna om och kl. 4 tassade jag ner i vardagsrummet och försvann in i kärlekens värld med den här boken. Passande nog slutar boken med födseln av deras dotter, och när jag satt där och läste kunde jag känna Mini sparka för fullt. När jag en och en halv timme senare hade läst färdigt smög jag tillbaka upp i sängen till T, som lade handen på min mage. Mysigt att först läsa om sådan kärlek och sedan känna att man har samma sak här hemma.

För jag kan känna igen mig i Alex Schulmans berättelse. Han börjar berättelsen när han är på botten, precis uppbruten från ett långt förhållande och rotlös i tillvaron. Men så möter han kärleken i Amanda. Amanda som han först knappt kan möta blicken på eller prata med av rädsla för att göra fel, att skrämma iväg henne. När de bara varit ihop några veckor blir hon gravid och på dagen ett år efter hans uppbrott föds deras dotter.

Det är så oerhört vacker och stark läsning. Och det är så skönt att få läsa en bok som handlar om kärlek. Jag tycker så väldigt mycket om den här boken och vad den förmedlar. Läs och njut, säger jag bara. Kärlek och vackert språk är vad som bjuds på. Kan det bli bättre? Och den underbara titeln kombinerat med ett vackert omslag ger ju några extra plus i kanten.

Själv blev jag grymt sugen på att läsa även hans första bok nu, så den sätts definitivt upp på att-läsa-listan och måste införskaffas.