Genom dina ögon av Stephenie Meyer

Usch vad tråkig. Det sammanfattar mina tankar om den här boken rätt väl. När jag hade läst halva boken, dvs 300 sidor, kom jag på mig själv med att fundera över vad boken egentligen handlade om. Min första impuls var att sluta läsa och helt enkelt strunta i att läsa ut den, men jag bestömde mig för att fullfölja läsningen. De sista 300 sidorna skummade jag igenom i bara farten.

Jag kan knappt berätta vad boken handlar om, så borta kände jag mig under läsningen. Som läsare kastas man in i handlingen på första sidan och så rullas intrigen upp ju mer man läser. Problemet är att man får för lite information för att verkligen förstå och kunna sätta sig in i handlingen. Jag satt hela tiden och bläddrade tillbaka eftersom det kändes som om det saknades information. Jag fattade inte vad jag hade läst helt enkelt.

I stora drag handlar boken om Melanie, en tjej vars kropp blir övertagen av en ”själ”. Människorna har inte skött om planeten jorden och utomjordingar har kommit hit och ersatt människokropparna med ”själar” för att bättre ta hand om planeten. De fortsätter alltså att leva människornas liv i deras kroppar, men nu blir världen fredligare eftersom dessa själar aldrig känner hat eller några andra negativa känslor. Några människor försöker stå emot och har gömt sig i ett grottsystem för att kämpa och göra motstånd. När Melanie blir ifångatagen och det placeras en själ inuti henne försöker hennes inre kämpa emot så mycket det bara går. Både hon och själen ska samsas om en enda kropp och det slutar med att de skapar någon slags vänskap sinsemellan och börjar samarbeta.

Det är rätt innehållslöst och man hade lätt kunnat skala bort halva boken utan att det hade påverkat handlingen. De befinner sig mest i sitt grottsystem och går runt och är arga på själen i Melanies kropp alternativt tycker väldigt mycket om just denna själ.  Själv är hon ju godheten själv personifierad och självklart lyckas hon få varenda kotte att älska henne till slut. Tror ni att boken slutar lyckligt? Jomenvisst… Precis som i sista delen av Twilight serveras lösningar på precis allt här. Bläh vad tråkigt det är. Och man kan inte skylla ifrån sig och säga att det är en ungdomsbok eller att jag inte tillhör målgruppen. Någon hejd på smörighet får det väl ändå vara? Jag läste någonstans att det ska bli film av boken också. Det är definitivt ingen film jag vill se.

Nä, skippa den här boken och skippa filmen också. Det finns mycket bättre böcker och filmer att lägga energi på. Det här är nog den tråkigaste bok jag har läst på länge. Kanske tom i år. Jag känner ett stort behov av att läsa något riktigt meningsfullt och intressant efter den här, för att skölja ur den ur systemet på något sätt.

Uppdatering: Nu i efterhand har jag läst att det här visst är Meyers debut inom vuxen sci fi-litteratur. Oj då. Det här är alltså seriöst tänkt att vara vuxen litteratur? Jaha. Där ser man.

Breaking Dawn av Stephenie Meyer

Ok, sista delen i Twilight-serien. Om ni inte har läst den här sista delen varnar jag nu för att jag kommer att avslöja innehållet och slutet i min recension… Det går inte att skriva en recension av den här boken utan att diskutera innehållet.

Japp, så skedde då slutligen omvandlingen av Bella till vampyr. Jag hoppades in i det sista att så inte skulle bli fallet eftersom det var för obvious i mitt tycke. Jag ska säga rent ut att jag blev enormt besviken på hela den här boken. Den var faktiskt lite, lite spännande till en början, men sedan blev allt så överdrivet att jag knappt orkade läsa ut den. Jag tvingade mig igenom de sista 200 sidorna.

Allt i handlingen blev så extremt överdrivet. Den där mystiken från den första delen fanns inte att finna någonstans. Precis allt spelades upp så som det hade hintats om. De gifte sig så underbart vackert och fick ett överjordiskt barn (graviditeten ska vi inte ens tala om…) och Bella blev vampyr till slut och ååååh vad vacker hon blev och åååh vilka krafter hon fick och åååh hon blev ju inte alls en blodtörstig best. Hon hade minsann full koll på sin blodstörst och hon hade den största kraften av de alla och var den som kunde ”skydda” dem från det onda. Jag ska helt ärligt säga att det stod mig upp i halsen med allt det perfekta. Herregud… Snacka om att effektivt förstöra precis allt jag tyckte om i de första två delarna.

Nej, tyvärr. Jag gillade inte den här boken alls. Och det är faktiskt med sorg i hjärtat jag säger det. Jag önskar att jag aldrig hade läst de två sista delarna. Då hade Twilight-serien fortfarande haft en plats i mitt hjärta.

 

Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer

Av någon anledning hade jag inte köpt hem den här boken utan hade bara del 1, 2 och 4 i min bokhylla. När del två var utläst och omläst på engelska var jag bara tvungen att direkt ha tredje delen så jag sprang in på Åhléns och köpte den efter jobbet. De hade den bara på svenska så det fick bli det helt enkelt.

Böckerna är väldigt annorlunda att läsa på engelska. De blir på något sätt för glättiga på svenska. Kanske var det en av orsakerna till varför jag tyckte att den här delen var bara ett nja. Det kändes verkligen som en mellanbok. Den var ett led mot slutet och gav en del viktig information inför det, men den fångade mig inte.

Jag har hört en del av mina elever säga att de tyckte att det här var den bästa delen i serien så kanske är jag helt enkelt inte rätt målgrupp. För mig blev det i alla fall en stor besvikelse. Jag tyckte att de första delarna höll väldigt hög klass och ett högt tempo. De hade spänning från början till slut och fångade verkligen mig som läsare. Efter den här tredje delen var jag lite fundersam inför sista delen. Och vad jag tyckte om den ska jag skriva i nästa recension…

 

New Moon av Stephenie Meyer

Jag har nu äntligen läst ut New Moon efter att ha haft en omläsning av den på engelska. Jag läste ju den på svenska förra året men bestämde mig för att läsa om de första böckerna  igen. Dels ville jag läsa dem på engelska för att få språket och dels ville jag läsa alla fyra delarna i rad för att få större sammanhang. Det har tagit tid att läsa den dock, eftersom jag läser på tåget och inte hinner så långt min korta tågsträcka. På kvällarna har jag varit så sjukt trött efter jobbet att läsning inte direkt varit prio ett, och definitivt inte läsning på engelska.

Jag tycker att det är rätt stor skillnad på att läsa böckerna på engelska. På engelska känns böckerna mer mustiga och djupa, medans svenskan gör dem glättigare och lite mer ”barnsliga”. Det är ju ungdomsböcker, men det roliga är att det fanns massor av ord som jag aldrig tidigare hört… Jag är van att läsa på engelska och jag brukar få agera ordbok åt många, men här stötte jag helt plötsligt på en hel drös okända ord. Spännande och knäckande på samma gång. Jag funderar på om det är mer ungdomligt språk, kanske slang? I vilket fall blev det en lärorik läsning för min del. 

Jag har redan påbörjat trean nu och jag ser även fram emot att se New Moon på bio senare i höst, tror den kommer i november? När jag började läsa serien förra året hade inte en enda elev på skolan ens hört talas om dem men under det här läsåret har de varit konstant utlånade på skolbibblan. ”Alla” läser dem och pratar om dem. Nu har ju eleverna dessutom läst även de två sista delarna så jag måste speeda upp min läsning. En av mina nior skriver just nu en bokrecension där hon ska analysera och jämföra alla fyra böckerna så nu måste jag bara hinna läsa de två sista innan jag läser hennes recension. Men jag har varnat henne för att avslöja för mycket av handlingen…

Twilight av Stephenie Meyer

Det här är andra gången som jag läser den här boken, fast den här gången på engelska. Efter att ha sett filmen bestämde jag mig för att läsa om serien från början, fast på engelska, innan jag läste de sista delarna. Jag är van att läsa på engelska, men den här boken innehöll faktiskt en hel del ord som jag inte kunde. Tur att jag hade T bredvid som fick bli min personliga ordbok (han har ju bott i USA ca 5 år så hans ordförråd är bättre än mitt, i alla fall vad gäller slang).

Boken var precis lika bra som förra året, men det är klart att det är bättre att läsa den på originalspråket för att verkligen kunna få en känsla för Stephenie Meyers språk. Nu håller jag på att läsa om även andra delen. Sedan väntar del tre och fyra som jag ju faktiskt inte ens läst än… Och i november kommer filmatiseringen av andra boken. Av trailern att döma kommer den att bli precis lika bra som ettan …

Den här gången tänkte jag mycket på kritiken som har riktas mot boken. Många tycker att Bella är alltför beroende av Edward och att deras förhållande inte är sunt. När jag har varit inne på amerikanska bloggar har jag läst föräldrars kommentarer om att förbjuda sina döttrar att läsa de här böckerna. Men jag kan inte låta bli att tänka på alla andra ungdomsböcker jag har läst, eller vuxenromaner för den delen. Skildras inte kärleken alltför ofta som alltför rosenröd? Sagorna som vi växer upp med består ju väldigt ofta av en passiv prinsessa (vacker så klart) som bara inväntar prinsens räddande (och han är lika vacker). I Romeo och Julia blir de ju helt galet kära bara efter ett enda möte och i slutet tar de t.o.m livet av sig för att de inte kan leva utan varandra. Litteraturens värld kryllar av fantasifulla och ibland osunda kärleksrelationer som inte skildrar en bråkdel av vad man upplever i det riktiga livet. Likadant i filmens värld. Rätt eller fel. Jag vet inte. Jag fortsätter att älska de här böckerna i alla fall.

Har du fortfarande inte läst Twilight-serien?! Läs, för sjuton gubbar!

När jag hör din röst av Stephenie Meyer

Ok, det är officiellt nu. Jag är ett Twilightfan. Det här är andra boken i Twilight-serien av Stephenie Meyer om den helt vanliga tjejen Bella och hennes vampyrpojkvän Edward. Tredje delen kommer ut på svenska i höst och fjärde delen ges ut i USA i höst. Det är också film på gång. Läs mer om Twilight-serien på bloggen med samma namn. Där finns också massor med bilder från filminspelningen.

Jag vet inte vad det är i de här böckerna som är så bra. Första boken Om jag kunde drömma kunde jag inte släppa ifrån mig. Jag var helt fast och bara läste och läste och läste. Samma sak hände med del 2 nu. Jag började läsa den i onsdags kväll och var färdig igår. Det går inte att släppa böckerna när man väl har dem i handen. Dels är de spännande rent innehållsmässigt, men det är också en väldigt speciell känsla i de här böckerna som griper tag i mig.

I del två fortsätter Bella och Edward sitt förhållande, trots hans varningar att de kan vara farliga för henne. När hon firar sin födelsedag tillsammans med hela Edwards familj skär hon sig och blodet börjar droppa. En av Edwards ”syskon” kan inte kontrollera sig och kastar sig över henne. Edward lyckas rädda henne. Men händelsen sätter djupa spår i Edward eftersom han inser att det kunde ha gått väldigt illa. Hela familjen Cullens lämnar staden och Edward bryter helt med Bella. Bella faller ner i ett djupt mörker av sorg. Den enda vägen ut ur sorgen är att umgås med sin vän Jacob, som var den som avslöjade traktens legender om vampyrer. Deras vänskap får Bella att komma på fötter igen, men snart börjar Jacob bete sig konstigt. Det är något med de där legenderna han har berättat för Bella. Mystiska saker händer i hennes hemtrakter samtidigt som hon upptäcker att det finns andra vampyrer i skogarna som vill åt henne. och Edward finns inte längre kvar för att skydda henne.

Även om Edward är borta en stor del av boken finns det mystik så det räcker och blir över. Den här boken är minst lika spännande som första delen. För min del finns det bara en sak att göra nu. Jag måste beställa del 3 på engelska och även del 4 när den kommer i höst. Här går inte att vänta på att översättningen ska bli klar. Dessutom ser jag med stor förväntan fram emot filmen som kommer. Men – är inte jag för gammal för sånt här egentligen?

Om du inte har läst första delen Om jag kunde drömma finns det bara en sak att göra – läs!

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer

Jag lånade den här boken efter tips från någon blogg därute. Eftersom jag har lagt reservationer på en hel hög böcker är det alltid lika spännande när man får veta att någon bok kommit in. Jag har ingen aning vad jag har att vänta. Dessutom har jag lyckats glömma var jag hittade tipset om just den boken och varför jag så gärna ville läsa den. Ibland känner jag knappt igen boken när jag läser baksidetexten.

Och så var det med den här boken. På baksidan kunde jag läsa att den handlade om vampyrer och jag tänkte att va, vad är det här nu då? Men jag tog tag i läsningen eftersom jag kände att jag behövde något spännande att försvinna in i. Och herrejösses. Jag har suttit fast med näsan i den här boken. Det gick knappt att släppa taget. Och nu i efterhand när jag googlade på den hittade jag Stephenie Meyers hemsida och upptäckte att det tydligen är en serie och att fortsättningen redan har kommit ut. Gissa om jag har reserverat den på bibblan. Lite roligt också att jag under läsningen flera gånger tänkte att det här borde ju filmas, och så läser jag nu att filmatiseringen redan har påbörjats och att filmen förmodligen kommer i slutet av året. Perfa helt enkelt.

Boken handlar om 17-åriga Bella som flyttar till sin pappa som bor i en liten tråkig håla, i hennes tycke. Hon är nervös inför att börja ny skola och att lära känna nya vänner. Ganska så direkt upptäcker hon Edward Cullen som är helt gudomligt vacker och hans lika vackra famlij som alla verkar umgås för sig själva. Edward och Bella dras till varandra och innan han själv berättar att han är vampyr har hon redan misstänkt det. Familjen Cullen har lyckats hålla sina identiteter som vampyrer hemliga men när Edward och Bella börjar umgås riskerar allt att raseras. Både Bella och Edwards liv är i fara, men deras kärlek är så oerhört stark och självklar för dem att ingenting kan få dem att offra den.

Även om vampyrerna är rätt snälla i den här boken fick jag ändå rysningar under läsningen. Tänk om… Att läsa en sån här bok är inget att rekommendera om man är ensam hemma eller om man som jag bor mitt i skogen. Jag läste bara när det var ljust ute, för säkerhets skull.

Jag ska definitivt läsa de andra delarna i serien också. Det finns vissa saker i boken som jag är nyfiken på i de senare delarna. Jag kan tänka mig att man kan bli enormt besviken och tom arg om vissa saker slår in. Del ett kan jag i alla fall rekommendera er att läsa och så får jag återkomma när jag läst de andra delarna.