Läsning just nu


Jag missade den här boken när den kom ut eftersom jag var alldeles gravidmosig i hjärnan och det fortsatte ju med ett års amningshjärna. Hahaha… Jag stavade fel och fick faktiskt upp ordet amningshjärna som förslag. Det säger en del om det tillståndet… 😊 

Men nu ammar jag ju inte längre (sedan januari) och hjärnan börjar sakta återgå till att bli mer aktiv och mindre mosig. Det betyder mer läsning! Och det är så fantastiskt skönt att kunna läsa (och skriva!) igen. Jag lär ju inte komma upp i 100 böcker i år, men kanske 50? 

I alla fall, nu kan jag äntligen ge Jag ger dig solen en ärlig chans. Jag älskade ju verkligen Jandy Nelsons Himlen börjar här

Annonser

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Men åh vilken fin bok det här är! Helt underbar.

Lennie är 17 år när hennes syster Bailey helt plötsligt dör vid bara 19 års ålder. Hela livet vänds upp och ner för henne och saknaden är enorm. Hon äts nästan upp inombords av all sorg och drar sig undan alla människor som står henne nära. Samtidigt brottas hon med skuldkänslor eftersom hon mitt i sorgen drabbas av passionerad förälskelse. Är det verkligen ok att gå och bli så kär i någon när man samtidigt sörjer en älskad syster?

Visst är det här en historia om sorg och saknad, och jag fällde många tårar när jag läste Lennies fina dikter som hon skriver till sina döda syster. Men mitt i allt fortsätter ju livet precis som förut, och Lennie blir också sådär härligt superkär som vilken tonåring som helst. Mitt i all sorg blir det en historia om kärlek, vänskap och familj. Och blandat med tårarna blir det en hel del fnissande, för Lennie är rätt rolig. Hon gör en hel del tokigheter och det är dessutom rätt roligt att få följa hennes tankar. Jag fnissar högt många gånger under läsningen. Och precis så är det ju även i verkligheten. Man sörjer en älskad familjemedlem ena stunden, för att i nästa stund brista ut i skratt över något. Det är livets gång.

Och jag måste bara också säga hur mycket jag älskar alla härliga karaktärer i den här boken! Lennie är en av dem, och hon är inte alls någon följeponny som hon tror. Hennes mormor och morbror är också så härligt, charmigt flummiga. Jag förstår att Joe gärna kommer på besök till familjen, för där kan verkligen precis vad som helst hända. Jag hade också mer än gärna spenderat en massa tid där i deras kök.

Alltså, jag tokgillar den här boken! Den är så himla charmig och fin och mysig och… sa jag hur mycket jag gillar den?

Visst blir du lite sugen på att läsa den? Här är ett litet smakprov.