The Carrie Diaries av Candace Bushnell

När Sex and the City gick som serie på tv var jag inte något slaviskt fan. Däremot kollade jag igenom hela serien i ett svep för två år sedan och först då blev jag ett fan. Båda filmerna har jag störtat till bio för att se, och älskat båda. När boken om Carrie om tiden före SATC, kom ut blev jag så klart nyfiken.

Boken handlar alltså om Carrie och hennes liv då hon går sista året på High School och drömmer om ett liv som författare. De stora frågorna i hennes liv handlar om killar och relationer till kompisar, samt hur hon ska komma in på den där efterlängtade skrivarkursen i New York sommaren efter High School. Det är som sagt mycket relationer, fester och typiska tonårsproblem som skildras.

Så, vad tyckte jag då om boken? Om jag ska vara ärlig så blir svaret ett nja, sådär. Det fanns inte så mycket SATC-känsla i boken, och det berodde inte bara på att Carrie är den enda karaktären som är med i boken. Från SATC är vi vana vid flärd, snygga kläder och lyx. I den här boken finns inget av det. Det enda som kan visa på Carries blivande kläd- och skointresse är väskan som hon ”designar”, av misstag egentligen. Annars saknas både kläder och skor i boken och ärligt talat finns det inte så mycket av den Carrie jag har i huvudet efter tv-serien. Visst, hon är bara tonåring i den här boken, men någonting måste väl ändå finnas där som visar på varför hon blev så intresserad av kläder och särskilt skor senare. Det enda som finns där är hennes skrivardrömmar.  

Nä, tyvärr. Boken kändes lite seg och smått ointressant att läsa. Den kändes barnslig och rätt innehållslös. Som SATC-fan kan jag ju så klart inte låta bli att jämföra den med SATC. Boken riktar sig egentligen mot tonåringar, men de flesta SATC-fans har väl en högre ålder än så. Det hade varit kul att höra vad en tonåring tyckte om den här boken. Kanske funkar den som ”vanlig” tonårsbok, utan att man har en massa SATC-referenser i huvudet innan man läser. Har man det lär man nämligen bli besviken.

Det är tråkigt när en bok inte lever upp till ens förväntningar. Jag hade definitivt mina förhoppningar på den här. Nästa år kommer andra delen av boken, men det vete sjutton om jag kommer att läsa den. Å andra sidan gillade jag inte Candace Bushnells bok Sex and the City heller. Kanske är det helt enkelt så att för min del är SATC en tv-serie och inget annat. Det är inte alls samma grej i bokform. Samma sak tyckte jag om hennes Lipstick Jungle. Även där tyckte jag att man ska skippa boken och se serien i stället. Det verkar som om Candace Bushnells böcker är bra grunder för tv-serier men inte lika bra läsning. Tyvärr.

Lipstick Jungle av Candace Bushnell

Skaparen av Sex and the City har också skrivit den här boken med samma namn som serien som just nu visas på TV3. Jag har följt serien och fallit för den och ville därför läsa boken den baseras på.

Karaktärerna är desamma här som i serien; Victory Ford som är modedesigner, Nico O’Neill som är chefredaktör för Bonfire samt Wendy Healy som är vd för filmbolaget Parador. De tre är bästa vänner och befinner sig på absoluta toppen av sina karriärer och tillhör de mäktigaste kvinnorna i landet. Men livet på toppen är inte alltid så enkelt. De får slåss för sina positioner och de stöttar varandra i den kampen. Privatlivet är inte heller alltid det lättaste.  Alla tre har mer eller mindre trouble in paradise när det gäller förhållanden.

Bokens handling skiljer sig en hel del från serien. Serien är faktiskt bättre där. Vissa saker blir helförvirrat när man har sett serien eftersom varken handling eller karaktärsdrag stämmer överens ibland. Jag föredrar serien framför boken alla gånger, precis som Sex and the City. Se serien och skippa boken är min rekommendation.