Förra onsdagen var en kollega och jag i Jönköping och lyssnade på en föreläsning av Elisabeth Gummesson om Good enough. Mycket inspirerande och givande föreläsning! Dagen efter åkte ju T och jag till Málaga och då passade jag på att även läsa hennes bok. Det visade sig vara väldigt passande eftersom många av föreläsarna i Málaga pratade mycket om inre styrka, att tro på sig själv och det man gör samt att alltid göra allt med hjärtat.
Jag tycker att boken och föreläsningen kompletterade varandra väldigt bra. Det var bra att få båda delarna. De satte igång många tankar och jag har verkligen försökt rannsaka mig själv huruvida jag är en perfektionist eller inte. Jag kunde känna igen mig i en del av det hon beskrev, men jag har aldrig varit i närheten av hur hon beskrev att hon själv varit en gång i tiden. Intressant också att jag kunde identifiera flera andra människor i min omgivning (bl.a. flera lärarkollegor) som perfektionister och hur det hade påverkat mig. Man behöver ju inte själv vara perfektionist för att drabbas av det. En perfektionist drar ju med sig flera andra i jakten på det perfekta.
Det jag själv tog åt mig av var att man måste uttala sina önskningar och inte förvänta sig att folk fattar automatiskt vad det är man vill. Likaså måste jag lära mig att tala till mig själv så som jag skulle tala med en vän. Våga misslyckas och försöka igen. Hon sa t.ex. att när man lär sig cykla som barn måste man ju trilla en massa gånger innan man lär sig. Man lär av misstagen innan man lär sig hur något ska vara/göras. Det där verkar jag ha glömt bort. Jag tror ofta att jag måste klara en sak på en gång och om jag inte gör det lägger jag ner det i stället. Jag måste lära mig att vissa saker tar tid att lära sig.
Det fanns en massa bra saker att ta till sig av, både på det personliga planet och i arbetet. Bäst av allt var att den här boken fick mig att äntligen sätta igång och ta itu med mitt ”projekt” som har blivit lidande så länge nu. Först nu känner jag att jag ”vågar” ta tag i det. I stället för att ställa orimligt höga krav på mig själv ska jag helt enkelt fokusera på att göra det för att det faktiskt är kul. Jag tror att det har varit mina ibland höga prestationskrav som har hindrat mig. Där kommer verkligen perfektionisten in i mig. Men nu har jag alltså lärt mig att tycka att jag och det jag gör är ”good enough”. Jag ska försöka hålla kvar den känslan nu…
Jag kan rekommendera både boken och föreläsningen. I vårt så stressade samhälle kan det vara skönt att ibland få höra att man duger precis som man är och att man inte behöver vara perfekt hela tiden, eller alltid göra allting perfekt. Alla vill väl höra någon gång att man duger som man är och att man är good enough. Eller som Mark Darcy säger till Bridget Jones: I like you very much. Just as you are. Japp, så är det ju. Vem vill inte höra det?!
*malins bokblogg* 