Årets bästa 2012

Det blev 84 lästa böcker under 2012 och det är rekordår sedan jag började blogga 2006. Och förutom att det var ett rekordår vad gäller antal känns det också som om det var ett rekordår när det gäller andelen riktigt, riktigt, bra böcker. Det känns som om jag läser alltfler bra böcker, men det beror nog också på att jag tack vare bokbloggandet har blivit mer medveten om vad jag tycker om och inte tycker om. Jag har lättare att välja vilka böcker jag ska läsa.

Det var rätt svårt att sålla bland årets böcker för att få fram en lista med de allra bästa, men efter funderande vill jag att följande 10 böcker ska få vara med på listan (endast skönlitteratur):

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Jag satte upp Linda Olsson på årets Boktolva och det är jag tacksam för, för det här är en oerhört varm och finstämd historia som jag är tacksam över att ha läst.

Fortfarande Alice av Lisa Genova
Det här är en sådan fantastisk och vacker bok att jag faktiskt skull kunna tänka mig att läsa om den, och jag läser aldrig om böcker. Men hela storyn och på sättet den vävdes fram gjorde det här till en mäktig och gripande berättelse om ett svårt ämne.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Jag har älskat allt jag har läst av Amanda Hellberg och det beror till stor del på hennes helt fantastiska språk som bidrar till storyn på ett väldigt speciellt sätt. Jag som egentligen är alldeles för feg för att läsa skräck läser ändå det här, och det med stor förtjusning. Det läskiga sitter i hjälp-vad-händer-nu och en övernaturlig ton som genomsyrar hela boken. Det är bra – ruggigt, rysligt, läskigt bra.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Efter all hype kring boken har jag dissat den i många år, men bestämde mig för att sätta upp Khaled Hosseini på Boktolvan för att ändå ge den en chans. Och det är jag tacksam för! För det här är en vacker, sorglig och hoppfull berättelse som man inte bör missa.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
Även Helena von Zweigbergk fanns med på årets Boktolva, eftersom jag någonstans fick för mig att hon skulle skriva på ett sätt som tilltalar mig. Mycket riktigt – hennes sätt att skildra dialoger och de naturliga reaktionerna karaktärerna mellan gör det här till behaglig och gripande läsning. Och jag gillar att hon vågar skriva en helt vardaglig roman utan att känna behov av att slänga in en massa tillskruvade saker i tron att vardagen inte skulle räcka till.

Niceville av Kathryn Stockett
En mycket intressant och engagerande bok som också berättar om en viktig och verklig del av vår historia, och sådant gillar jag. Att ta del av historia i en fiktiv värld, att få lära sig något samtidigt som man läser en skönlitterär historia. Gripande om mod, kärlek och hopp.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones
Det jag gillar mest med den här boken är sättet den berättas på. Korta texter som vid en första anblick inte ser mycket ut för världen, men som visar att ord inte behöver komma i mängd för att kunna berätta en bra story. Rubrikerna är som små pusselbitar, en hint om vad som komma skall. En pärla för en språknörd.

Modershjärtat av Katerina Janouch
Jag slutar aldrig tjata om den här serien som nu är inne på femte delen. Vardagligt när det är som bäst, om relationer, livspussel, kärlek, svek och drömmar. Och det blir bara bättre och bättre för varje del som kommer ut. Och jag läser och njuter och vill bara ha mer.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
Charmigt och mysigt – det är nyckelorden för den här boken. Det här är feel good när det är som bäst. Om att våga drömma, våga leva livet fullt ut, kärlek, vänskap. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna.

Förr eller senare exploderar jag av John Green
Den här boken hyllas överallt och det med all rätta. Den är bara så himla fin. Karaktärerna och alla fantastiskt träffande repliker dem emellan går rakt in i hjärtat. Helt underbar, det är det enda som behövs säga om den här boken.

Sarahs andra halva av Lisa Genova

Eftersom jag verkligen älskade Lisa Genovas första bok Fortfarande Alice, som var en fantastiskt fin och sorglig historia, ville jag läsa mer av henne. Och Sarahs andra halva håller för förväntningarna.

Sarah och hennes man lever ett hektiskt liv, med framstående jobb som upptar en stor del av deras tid. Tillsammans har de tre barn och båda två gör sitt bästa för att hinna hem på kvällarna för att i alla fall äta middag tillsammans. När barnen har somnat sitter de båda två med varsin dator i knäet och jobbar vidare till sent. Och så gör de varje dag. En dag råkar Sarah ut för en svår bilolycka när hon är på väg till jobbet. En stressig bilfärd med telefonen i högsta hugg, en bråkdels ouppmärksamhet och olyckan är ett faktum. När hon vaknar upp visar det sig att hon har drabbats av något som kallas vänstersidig neglekt. Det innebär att hon inte är medveten om sin egen vänstersida, eller vad som finns till vänster om henne. Vägen tillbaka är längre och krokigare än hon till en början vill inse. Hon måste lära sig ett helt nytt sätt att se på livet, ett helt nytt sätt att klara vardagen.

Boken börjar lite långsamt, med en slags bakgrundsgivande del för att vi till fullo ska förstå hur Sarahs liv fungerar innan olyckan. Hennes krävande jobb och de otroliga arbetskraven, samtidigt som hon och hennes man försöker få tid till sin familj. En bakgrund som är helt nödvändig att få veta eftersom den beskriver Sarah som person, och får oss att förstå hur svårt det tär på henne att drabbas av det handikapp hon gör.

Jag kan relatera till den här boken på flera sätt. Min mamma och jag var med om en svår bilolycka där mamma krossade en ryggkota och blev förlamad från midjan och nedåt. Jag kan känna igen så mycket av Sarahs tankar och agerande från hur det var för mamma. Den där bestämdheten och en slags förnekelse – jag ska minsann gå härifrån på mina egna ben och fortsätta mitt liv precis som tidigare. Och sedan den ofattbara insikten som slår hål på drömmarna – det här är som jag kommer att vara för alltid, jag blir aldrig som jag var förut. Att tvingas omvärdera hela livet, vem man är och framför allt – hur man är. Att man blir sedd som en handikappad vart man än går, när man helst bara vill smälta in och vara precis som alla andra. Som man var förut.

Det är så otroligt igenkännande läsning för mig. Det är riktigt bra skildrat. Nu har det gått så många år sedan vår olycka att jag har fått en viss distans, men hade jag läst den här boken direkt efteråt hade det varit jobbig läsning. Nu blir det mest en minnestriggande och  stark läsupplevelse.

Förutom själva olyckan och Sarahs rehabilitering är det också en historia om relationen mellan Sarahs och hennes mamma. En olycka i Sarahs barndom har skapat en distans dem emellan och när mamman dyker upp för att hjälpa Sarah att bli frisk igen, är det svårt för Sarah att ta emot hjälpen. Men likväl som en olycka splittrade dem blir det en olycka som för dem samman igen. För så är det med olyckor. Antingen splittrar de eller så enar de. Det är så många starka känslor involverade, när livet måste omvärderas följer allt annat också med.

Det här är, precis som hennes debut, en bok jag varmt rekommenderar. Den kan låta dyster och sorglig, men på något sätt blir den inte det. Det blir en hyllning till livet, till kärleken och till familjen. En påminnelse om vad som är viktigt i livet. Flera gånger i boken råkar Sarah ut för incidenter på grund av hennes handikapp, incidenter som blir roliga mitt i allt. För så är det. Jag kan komma ihåg flera gånger då mamma kunde bryta ut i ett asgarv åt sin oförmåga, eller när något som tidigare var så enkelt blir så skrattretande svårt och tokigt. För ibland kan man faktiskt inte annat än att skratta åt eländet. Tårarna flödar ofta – javisst, men ibland skrattar man eländet rätt i ansiktet också.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här boken för den väcker så många minnen och tankar. Fylla bloggen med minnen och upplevelser om hur det var vid tiden efter vår olycka. I stället får jag uppmana er att läsa boken, att ta del av Sarahs historia. Missa inte att ta del av Lisa Genovas författarskap. Läs mer om boken här.

 

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Det här är en smått fantastisk bok! Jag måste börja med att skriva det, för den är så bra, så bra.

Alice Howland är professor vid Harvard Universitet, där även hennes man John jobbar som professor. De har tre vuxna barn – Anna, Tom och Lydia. När Alice börjar glömma saker blir hon först mest irriterad och tror att hon har kommit i klimakteriet. Men så en dag när hon är ute på sin dagliga löprunda blir hon helt plötsligt förvirrad och vet inte var hon är eller hur hon ska ta sig hem. Förvirringen varar bara några minuter innan hjärnan och minnet klarnar och hon kan ta sig hem, men hon blir rejält skrämd. Bara kort därefter får hon diagnosen tidig Alzheimer. Vid 50 års ålder får hennes liv plötsligt en helt annan vändning.

Det här är en mycket stark, varm och gripande bok som jag sträckläste. Det är fruktansvärt att följa Alice och hennes kamp mot en sjukdom som tar ifrån henne så mycket. Hon har alltid varit en respekterad forskare, undervisat, föreläst, skrivit massor av uppsatser och varit en person som folk har betraktat som mycket intelligent. Att gå från det till en person som inte ens hittar toaletten i sitt eget hus och så småningom inte känner igen sina egna barn – det gör ont att följa. Särskilt som hon i sina klara stunder är så väl medveten om vad som händer med henne och försöker utarbeta strategier för att kunna ha en fungerande vardag.

Boken är berättad i tredje person och språket ändras i takt med att sjukdomen alltmer tar över. Som läsare märker man långsamt hur berättarrösten ändrar sitt sätt att berätta, hur benämningar och namn byts ut och blir alltmer suddiga och obestämda. Genom övriga karaktärer får vi veta att Alice inte alltid är så klar som hon själv tror. Men fortfarande finns Alice därinne, precis som titeln antyder. Och det är så fint att se hur hennes närmaste följer hennes kamp, hjälper henne, tar hand om henne när hon inte längre kan själv. Det måste vara fruktansvärt att se en närstående drabbas av denna vidriga sjukdom.

Trots ett tungt ämne är det här en vacker bok. Och trots att en fruktansvärd sjukdom är i centrum blir det en berättelse om kärlek, familj och vad som är viktigt i livet. Det är en så fin historia, välskriven och engagerande.

Läs! Den här boken rekommenderas varmt. Jag har redan ställt mig i kö för Lisa Genovas andra bok Sarahs andra halva. Det här är en författare jag vill läsa mer av.

Läs mer om boken här.