Försvinnanden av Jodi Picoult

Det tog tid för mig att läsa ut den här boken. Jag började i somras och läste inte ut den förrän för någon vecka sedan. Det berodde däremot inte på att den var dålig på något sätt, utan helt och hållet på gravidgröten i hjärnan som gjorde att jag hade svårt att hålla fokus uppe.

Delia har växt upp med sin pappa, i tron att mamman dog när Delia var liten. Numera är hon vuxen och själv mamma till Sophie. Hon arbetar som hundförare, med sin hund Greta, och de båda har i uppgift att söka upp försvunna människor med hjälp av Gretas luktsinne. I Delias liv finns också Eric, Sophies pappa, samt Fitz, en nära vän som har varit kär i Delia hela livet. 

Delia tycker själv att hon har haft en lycklig uppväxt, trots avsaknaden av en mamma. Men hon börjar få konstiga minnesbilder som inte alls stämmer överens med hennes uppväxt. Minnena är starka och hon är säker på att de är just minnen och inte bara fantasier. Fitz, som är journalist, bestämmer sig för att hjälpa henne i att kolla upp dessa minnen. Det leder till att polisen snart knackar på hennes dörr och plöstligt vänds hela hennes liv och uppväxt upp och ner. Inget visar sig vara som hon trott.

Boken växlar berättarjag mellan de olika personerna och det var nog därför jag hade svårt att hålla fokus. Det blev för många röster och historier att hålla reda på. Precis som i Jodi Picoults andra bok Allt för min syster tar den här boken upp ett kontroversiellt ämne och som läsare får man själv ta ställning, men först efter att man ha fått veta alla olika sidor av fallet. Det visar sig att det inte alls är så svart och vitt som man vid en första anblick kan tro. Det är en bok som verkligen slår en på fingrarna när man bestämmer sig för att döma någon utan att först ta reda på alla fakta. Så som många människor faktiskt gör.

Jag har läst och hört omdömen om den här boken att den inte skulle vara bra, men det håller jag inte med om. Visst finns det en del i boken som känns lite överflödigt och bara tråkigt att läsa, men som helhet är det en bra och tankeväckande bok. Jag är helt klart intresserad av att läsa mer av den här författaren, och måste kolla upp vad hon mer har skrivit som kan tänkas vara läsvärt.

Annonser

Att amma av Nanna Bylund

Inför MVC-besöket i onsdags fick jag en liten läxa, för första gången. Jag skulle läsa en broschyr om amning. Men, boktok som man är gick jag ju så klart till bibblan och lånade en hel bok i ämnet i stället. Eller också, för jag läste även broschyren.

Boken handlar om amning, allt från teknik till tankar kring det. Allt som en förstagångsammare behöver veta, men säkert också en hel del för de som redan har gått igenom det innan. Jag lärde mig massor som jag inte ens visste att jag inte visste, så att säga. Jag har väl i och för sig heller aldrig varit i positionen innan att behöva tänka till så mycket om just amning. Genom den här boken har jag i alla fall lärt mig massor, men jag tror att en del först måste upplevas irl innan man verkligen förstår vad det handlar om.

Ett extra plus också för de berättelser från både mammor och pappor och deras erfarenheter om amning. Det är alltid intressant att läsa andras tankar och upplevelser.

Vänta, blinka av Gunnhild Øyehaug

Den här boken har höjts till skyarna av många, och det är klart att man blir lite intresserad då. Den har t.ex. blivit vald till årets bok i Norge.

Boken är uppbyggd lite som en film, med olika scener. Berättarna i boken presenterar karaktärerna och miljöerna så att man som läsare får en känsla av filmklipp. Det är en hel rad karaktärer som presenteras i boken, och precis som man kan förvänta sig visar det sig efter ett tag att flera av dem hör ihop på ett eller annat sätt. Det är bl.a. Sigrid, som retar sig på alla filmer där kvinnorna går omkring i stora herrskjortor och nakna ben. Vi möter författaren Kåre, som verkar ha lite problem med sin egen självbild då han tror att kvinnorna som kommer på hans föreläsningar vill förföra honom. Linnea är regissör och rekar inför sin nya film samtidigt som hon drömmer om ett möte mellan henne och en gift man, ett möte som hon hoppas och tror ska upprepa sig. Hon jobbar ihop med Robert som p.g.a. sina starka känslor för Linnea inte vågar berätta att det saknas pengar till filmen och att den aldrig kommer att kunna spelas in. I stället fortsätter han låtsas, för att på så sätt få vara nära henne. Det är konstnären Trine som gör mjölkstockning till en konst, och det är Viggo, en enstöring som längtar efter samhörighet.

Som sagt, det är många personer inblandade och det är lite jobbigt att först komma in i boken. Boken kallas en ”originell samtidsroman” samt en ”popkulturell fröjd”. Men jag vet inte jag. Bitvis är det faktiskt riktigt underhållande och det blir lite tragikomiskt när man som läsare vet mer än de olika karaktärerna. Stackars Robert har ju ingen aning om att Linnea drömmer om en gift man och tror att han faktiskt har en chans där. Och Linnea å sin sida drömmer om att bli en ny Sofia Coppola och har ingen aning om att hennes film faktiskt aldrig ens kommer att bli av. Det är det som inte sägs högt som gör den här boken bra. Spelet mellan karaktärerna som de själva inte ens är medvetna om.

Men, det finns också en hel del i den här boken som jag suckar högt åt. Det blir bara konstigt ibland. Det blir för mycket som bara är för konstigt och då tröttnar jag som läsare. Särskilt ett kapitel fick mig att vilja lägga ihop boken och sluta läsa. Men då var jag redan så nära slutet att jag likaväl kunde läsa resten också. Mitt omdöme om boken som helhelt blir ljummet. Det är ingen bok som jag skulle kunna rekommendera vidare till någon. Nope, den här boken kommer snart falla i glömska för min del.

Skämmerskans dotter av Lene Kaaberbøl

Den här boken har legat på min att-vilja-läsa-lista länge, länge. När jag sedan hörde en uppläsning av den i tv inför Kura skymning vaknade intresset igen.

Dina är skämmerskans dotter. En skämmare har väldigt speciella ögon. När de ser någon djupt in i ögonen ser de allt den personen gjort och skäms för. Skämmerskans blick gör att personen äntligen skäms för sina onda gärningar, något han/hon innan kanske har kunnat förtrycka. Dina har ärvt sin förmåga av sin mamma som jobbar som skämmerska. Dina själv håller precis som bäst på att lära sig hur sin förmåga fungerar. När mamman blir hämtad från hemmet för att fastställa en mans skuld blir även Dina inblandad. Snart hämtar de även henne för att pressa mamman. Det blir ett farligt äventyr med farliga maktkamper, magi och drakar.

Det här är fantasy och jag har lite, lite svårt för just fantasy. Det är inte riktigt min grej. Men, det är en välskriven bok och den är spännande. Tyvärr faller den inte i min smak ändå, men jag kan tänka mig att den når fram till ungdomar som gillar fantasy. Det som jag gillar med den här boken är skildringen av Dinas relationsproblem. Hennes gåva skrämmer folk, inklusive potentiella vänner. Ingen vågar se henne i ögonen av rädsla att få veta för mycket om sig själv och sina onda gärningar. Det är svårt för Dina att få vänner och i den ålder hon är ser hon inga som helst fördelar med att ha den gåva hon har. Hon är annorlunda och lider av det. Det finns ett djup i boken som jag tycker om. Det är inte bara en spännande äventyrsberättelse.

Det är en bok med spänning, mod, vänskap, magi och äventyr. Gillar man fantasy gillar man säkert den här boken. När jag jobbade som lärare hörde jag många elever lovorda just den här boken, så det verkar som om den går hem till målgruppen.

En gång av Margaret Wild

Den här boken är speciell, mycket speciell. När man öppnar boken och snabbt bläddrar i den ser det ut som lyrik, med sina kort skrivna sidor som ibland bildar små mönster. Och även om boken vid en första anblick då ser lite tunn och innehållslös ut, ska man inte döma hunden efter håren. För oj,oj,oj vad stark den här boken är. Den levererar en hel del smällar rätt i magen.

Det är svårt att skriva vad den handlar om eftersom jag tycker att den först och främst levererar en känsla. Den innehåller i alla fall fyra personer som väl kan anses ha huvudrollerna: Bram, Al, Gabe och Helen. De tre första är kompisar som tillsammans arrangerar vilda, hemliga fester när det är FF i någon av de fina villorna. Gabe är den snygga killen som alla tjejer faller för, Al står för spriten och Bram är en olycksalig ung man med två korpar på axeln. De tre är alla väldigt olika varandra och lever väldigt olika liv, men har ändå något som håller dem samman. Helen kommer in senare i bilden. Hon är från födseln vanskapt i ansiktet, men har efter flera plastikoperationer fått ett ansikte som lättare ”smälter in”. Hon är stark, ser allas inre och har en stark framtidstro för sig själv. Men det finns fler personer i boken, och alla har de en alldeles egen och lika viktig historia att berätta.

Jag vill inte gärna avslöja något om handlingen eftersom den är väldigt speciell, och skulle jag nämna för mycket här skulle jag nästa sabba läsupplevelsen. Temat i boken är att se under ytan, att se bakom en människas fasad och se den verkliga människan och känslorna som gömmer sig där inne. Alla bär sina egna inre demoner, hur tuffa de än är på ytan. Allt är inte alltid vad det ser ut att vara utåt.

På baksidan av boken står det så här: ”Wild har en mästerlig förmåga att porträttera den smärta och de krafter som styr till synes irrationella handlingar och åskådliggör hur det som syns utåt inte alltid överensstämmer med det som utspelar sig innanför bröstbenen.” En mycket träffande beskrivning av den här boken.

Det här är en bok jag varmt rekommenderar vidare. Vill du veta lite mer kan du provläsa en bit ur boken här. Där ser du också det vackert formade språket. En ren njutning för både öga och sinne.

The Carrie Diaries av Candace Bushnell

När Sex and the City gick som serie på tv var jag inte något slaviskt fan. Däremot kollade jag igenom hela serien i ett svep för två år sedan och först då blev jag ett fan. Båda filmerna har jag störtat till bio för att se, och älskat båda. När boken om Carrie om tiden före SATC, kom ut blev jag så klart nyfiken.

Boken handlar alltså om Carrie och hennes liv då hon går sista året på High School och drömmer om ett liv som författare. De stora frågorna i hennes liv handlar om killar och relationer till kompisar, samt hur hon ska komma in på den där efterlängtade skrivarkursen i New York sommaren efter High School. Det är som sagt mycket relationer, fester och typiska tonårsproblem som skildras.

Så, vad tyckte jag då om boken? Om jag ska vara ärlig så blir svaret ett nja, sådär. Det fanns inte så mycket SATC-känsla i boken, och det berodde inte bara på att Carrie är den enda karaktären som är med i boken. Från SATC är vi vana vid flärd, snygga kläder och lyx. I den här boken finns inget av det. Det enda som kan visa på Carries blivande kläd- och skointresse är väskan som hon ”designar”, av misstag egentligen. Annars saknas både kläder och skor i boken och ärligt talat finns det inte så mycket av den Carrie jag har i huvudet efter tv-serien. Visst, hon är bara tonåring i den här boken, men någonting måste väl ändå finnas där som visar på varför hon blev så intresserad av kläder och särskilt skor senare. Det enda som finns där är hennes skrivardrömmar.  

Nä, tyvärr. Boken kändes lite seg och smått ointressant att läsa. Den kändes barnslig och rätt innehållslös. Som SATC-fan kan jag ju så klart inte låta bli att jämföra den med SATC. Boken riktar sig egentligen mot tonåringar, men de flesta SATC-fans har väl en högre ålder än så. Det hade varit kul att höra vad en tonåring tyckte om den här boken. Kanske funkar den som ”vanlig” tonårsbok, utan att man har en massa SATC-referenser i huvudet innan man läser. Har man det lär man nämligen bli besviken.

Det är tråkigt när en bok inte lever upp till ens förväntningar. Jag hade definitivt mina förhoppningar på den här. Nästa år kommer andra delen av boken, men det vete sjutton om jag kommer att läsa den. Å andra sidan gillade jag inte Candace Bushnells bok Sex and the City heller. Kanske är det helt enkelt så att för min del är SATC en tv-serie och inget annat. Det är inte alls samma grej i bokform. Samma sak tyckte jag om hennes Lipstick Jungle. Även där tyckte jag att man ska skippa boken och se serien i stället. Det verkar som om Candace Bushnells böcker är bra grunder för tv-serier men inte lika bra läsning. Tyvärr.

Innan du föder av Anna Wilsby

Jag fick först låna den här på MVC, men då man bara får ha deras böcker i 10 dagar gick jag till bibblan och lånade den. Till boken hör också en dvd där de visar de olika andningstyperna, avslappningsövningar samt olika sätt för pappan att massera för att underlätta avslappning och som smärtlindring.

Själva dvd:n är toppenbra för den är väldigt enkel och överskådlig och det var lätt att öva tillsammans med den på i bakgrunden. Boken är så klart mer djupgående. Kapitlen som handlar om andningstekniken kändes kalasbra och betryggande att läsa. Men sedan började jag få lite panik över resten. För det finns en hel massa olika avslappningsövningar som ”ska” göras, det är så otroligt mycket man ska tänka på när man ska andas rätt och inte nog med det så ska man också öva på själva krystandet för det ska ju också göras på ett särskilt sätt. Jag blir stressad när jag läser boken. Jag kan inte hålla allt det här i huvudet och jag orkar inte sitta och öva i 20 minuter varje dag som hon rekommenderar. Och hur ska jag komma ihåg att jag ska säga till barnmorskorna om vissa saker och att jag ska möta värkarna på det och det sättet? Puh…

T fick ta ner mig på jorden när jag läste slutet på boken och kände mig snarare totalt uppstressad än förberedd inför BF. Han ska läsa boken i julhelgen också eftersom jag vet att hans uppgift kommer att bli att hålla mig lugn och fokuserad, något han är absolut proffs på. Det finns ingen människa som kan få mig så lugn eller att må så bra, som min T. Bara att veta att han är där vid min sida gör att jag blir lugn. Det blir extra skönt att veta att han har läst boken och kan hjälpa mig med allt det tekniska. Han sa också till mig att det jag gör nu räcker bra. Jag övar ju mycket på avslappning och att använda andningen vid andra tillfällen. I går t.ex. hade bebisen ett extremt jympapass inne i magen och jag hade så sjukt ont på kvällen, men då övade jag på att andas rätt när bebisen körde runt som värst och att hantera smärtan utan att rynka ihop ansiktet eller att spänna mig. Då kändes det faktiskt lättare att hantera smärtan.

Som sagt, jag är väldigt tacksam över boken och framför allt dvd:n när det gäller andningstipsen och massagen, men jag måste nog tänka bort en del av vad jag har läst också. Nog för att det är bra att vara förberedd, men jag vill inte känna att jag måste ”plugga” och klara värsta tentan innan jag är redo för att föda barn. Det är ju trots allt rätt många kvinnor som har fött barn innan mig, och jag tror inte att alla har läst den här boken. De olika andningarna tar jag till mitt hjärta, men resten får nog förpassas till periferin. Dvd:n ska vi däremot öva flitigt på nu framöver.

Det är inte meningen att låta så negativ över boken för den har hjälpt mig och lugnat mig mycket och jag vill rekommendera den, och särskilt dvd:n, vidare. Förutom själva profylaxandningen gillade jag att man ska sätta upp målbilder, både inför själva förlossningen men även för tiden efteråt när man kommer hem med bebisen. Det är något som passar T och mig perfekt och vi har pratat målbilder här hemma för fulla muggar. Nu ska vi fokusera på andningsteknikerna, våra målbilder och avslappning. BF börjar ju närma sig med stormsteg. Om bara några dagar är det 8 veckor kvar till BF. Spännande…