Det här är en fin och tänkvärd bok för åldern 9–12 år. En bok om att våga vara sig själv och inte försöka vara någon annan för att passa in.
Lova och hennes pappa har flyttat till ny stad och hon ska därmed börja ny klass. Så klart är hon nervös och spänd och inget blir bättre av att hennes valp biter hål i jackan. Hon kan ju inte komma med trasig jacka första dagen? Vad ska de nya klasskompisarna tycka? På vägen till skolan råkar hon sno en jacka och sedan fortsätter lögnerna. Hon säger att hon har en mamma, fast hon är död, och hon säger att hon bor i det fina rosa huset när hon egentligen bor i en pytteliten lägenhet. Något hon skäms för.
Hon trasslar in sig i lögner för att passa in, men inser sedan att hon måste reda upp i röran. Och då visar det sig att hon inte behövt göra sig till. Hennes lilla lägenhet visar sig vara cool och den snyggaste killen i klassen är kär i henne. En dålig start blir snart till något bra i stället.
Det här är en lättläst bok med stort innehåll om det där viktiga med att våga vara sig själv. Det är lätt att som vuxen glömma bort hur det var, hur viktigt det är att känna att man har ”rätt” grejer och att man passar in. I den här boken trasslar Lova in sig rejält i sina lögner och det blir bara värre när hon försöker göra sig till. När hon slappnar av och är sig själv blir allt så mycket enklare. Och det där med att hon har fult sjögräshår stämmer ju inte heller, men det är så hon ser på sig själv.
Min dotter har inte velat läsa den här men jag ska försöka pusha henne att göra det. Det är en bra bok att kunna prata kring att stå upp för sig själv, att tro på sig själv och att alla bär på samma oro inför att passa in. I slutet visar det sig ju att även Lovas pappa har varit nervös och gjort sig till och sagt att han springer marathon till nya jobbarkompisarna. Och han som på sin höjd springer till bussen. 😅
Recex från författaren.