Det är något väldigt speciellt med Eli Åhman Owetz böcker. Jag hinner knappt börja läsa förrän jag dras med i den varma, innerliga stämningen och det känns som om karaktärerna är mina vänner.
I den här boken möter vi Anders, och har man läst Brevvännerna känner man igen honom. Det är två år sedan Malin lämnade honom och han har svårt att hitta glädjen igen, att gå vidare i livet. Inte ens Katten verkar vilja stanna hos honom. Han har varit borta en vecka.
Samtidigt får vi lära känna Nilla som har flyttat till trakten efter sin skilsmässa. Även hon funderar över hur livet blev. När en vacker röd katt kommer på besök blir hon tacksam över sällskapet. Lite motvilligt lägger hon ut en bild på katten för att hitta ägaren, men innerst inne hoppas hon att han kan stanna hos henne.
Jag tycker om precis allt med den här boken. Fina karaktärer som känns som vem som helst, miljöbeskrivningarna som fångar landsbygden och så den varma, gemytliga stämningen hela boken igenom. Jag vill stanna kvar i boken och fortsätta umgås med Anders, Nilla och alla de andra.
Det här är ju en fristående fortsättning av Brevvännerna och den går att läsa för sig, men jag tycker att det ger mer att läsa båda. Jag är väldigt glad över att ha fått ta del av även Anders historia. Jag kände verkligen med honom i förra boken.
Jag har bara läst tre böcker av Eli Åhman Owetz så jag har massa bra läsning kvar av henne.
*malins bokblogg* 