Benvittring av Johan Theorin

Få kan berätta en historia så som Johan Theorin kan. Han är verkligen en mästerlig historieberättare. Jag läser och njuter av hans berättarkonst och jag är så glad att det kommit en ny del i Ölandssviten.

Här möter vi återigen sjökaptenen Gerlof. Hans brors barnbarn Tilda jobbar som polis och när hon ber Gerlof om hjälp i ett fall kan han inte låta bli att dra igång en egen utredning för att hitta svar. Tilda sköter polisens utredning, men ibland hittar de pusselbitar på varsitt håll som behöver sammanfogas.

En man dör när stenblock vräks ner över honom, på en öländsk strand. På platsen hittas en bunt brev och en krans rosor och under det hittas benresterna av en människa. Den döda visar sig vara en sedan länge försvunnen man och den sista person som såg honom i livet var Gerlof. Men vem var han? Och varför vågar ingen prata?

Jag tycker så mycket om Gerlof och är så glad att få återse honom. Han är en karaktärer som är lätt att tycka om. Man följer med i hans tankegångar, jakten på ledtrådar och när han söker upp människor i jakt på svar. Det är lågmäld spänning, precis som jag vill ha det.

Precis som i tidigare delar får det Öländska landskapet en stor roll i boken. Miljöbeskrivningarna är helt fantastiska och det känns som om man är där på plats när man läser. Det karga, steniga och ofta lite kusliga landskapet bidrar starkt till bokens känsla. Den här gången var det inga övernaturliga drag, vilket har funnits i tidigare böcker, och jag saknade det. Jag gillade det där lite spökliga det bidrog till.

Jag hoppas att Johan Theorin med detta tänker att det blir ännu fler delar i serien. Jag vill verkligen läsa mer!

Den här boken kan läsas fristående men eftersom övriga delar är så bra och ger värdefull bakgrundsinfo tycker jag att man bör lösa de andra först. Lyllos er som har den här serien oläst. Där har ni bra läsning som väntar.