Jag fortsätter min lightläsning eftersom det är det enda jag orkar med just nu. Spanskastudierna är rätt mastiga just nu så när jag väl har tid och ork att läsa måste det vara lättsmält och inte kräva någon större hjärnaktivitet. Bara njutande utan att behöva anstränga sig för mycket, så ser beskrivningen av min läsning ut nu.
En shopaholics bekännelser är verkligen en sådan bok. För att sammanfatta den väldigt kort handlar det om en tjej som inte kan hantera sitt shoppande. Hon shoppar och shoppar och undviker att öppna sina räkningar och sin bankman som utan framgång försöker få tag på henne.
Den är oerhört lättläst och lika lättsmält. Man tar sig igenom den utan att behöva tänka alls. Först efter ca 300 sidor börjar boken bli lite intressant, men då är det bara ett fåtal sidor kvar. Själv sitter jag nästan och har ont i magen inför tanken att det finns människor som kan bete sig som huvudpersonen. Hon känns som en tonåring i en vuxen människas kropp. Kan man verkligen ha så extremt dålig koll på pengar som hon har?
Det är ingen bok som jag rekommenderar vidare. Det finns liksom inget alls att hämta där. Njutningen är lika med noll. En del andra recensioner som jag har läst om boken säger att den är hysteriskt rolig, att man inte kan sluta skratta när man läser den och att den inte går att släppa ifrån sig. Jag fattar ingenting. Vad är det som är roligt i den här boken? Är det jag som är för trött för att inse storheten i den här boken? Nä, för min del blir det nog inga fler böcker i den här serien.
*malins bokblogg* 