Jag tycker att Rabén och Sjögren alltid har så snygga omslag till sina böcker. De ser alltid så lockande ut att läsa och det är alltid lika kul när deras böcker ligger i brevlådan och väntar. Dessutom lyckas de alltid väldigt väl med att spegla innehållet. Och omslaget till den här boken är hur snyggt som helst! Sara R. Acedo har gjort omslaget och den söta bubbelgumsrosa färgen ihop med de mer allvarliga rosorna fångar verkligen både innehåll och stämning för den här boken. Hon har gjort en hel del bokomslag upptäckte jag vid en googling.
Egentligen är det svårt att beskriva bokens handling, för i den här boken är det själva språket som är det centrala. På baksidan av boken finns inte ens den traditionella baksidetexten, utan man möts av det så typiska språkbruket för den här boken. Det är språket som gör den här boken så intressant och så briljant. Hade jag hittat den här boken när jag gick på gymnasiet (innan dess hade jag inte fattat den) hade jag nog burit omkring med den som en dyrbar ägodel. Den är ett språkligt litet mästerverk.
Men för att göra någon slags sammanfattning: Mary och Lovely är huvudpersonerna i boken. De är 15 år och känner varandra bättre än någon annan. De har en förkärlek för dramatiska uttryck och Mary kallar sig t.o.m. textfascist. De drömmer om ett liv i London och använder ofta det engelska språket för att få den rätta dramatiska effekten. Deras liv präglas lika mycket av typiska tonårssaker som killar, nagellack och skola, som mer allvarliga saker som döden och panikångest. De älskar att fantisera ihop dramatiska liv åt folk de inte känner. Lika mycket lek som allvar.
Som sagt, det är språket som är det viktiga, men mellan raderna kan man läsa in en massa som aldrig sägs rakt ut. Själva slutet är lite speciellt och ger mig en aha-upplevelse. Jag vet inte om någon mer tolkar slutet som jag och det är knepigt att avslöja för mycket i en bokrecension. Det hade i alla fall varit roligt att veta om det är någon mer som har gjort samma tolkning, och jag tycker att det här är en bok som skulle passa perfekt för ett boksamtal med mer läsvana tonårselever. Det hade varit spännande att få höra deras åsikter om den här boken.
Det är ingen lättläst bok det här och det kräver en del läsvana för att hänga med. Det är mer språk än story, men det är intressant läsning. Mycket intressant. Jag gillar.
Bok från Rabén och Sjögren.
*malins bokblogg* 