Den här boken blev årets första utlästa bok. Jag hade med den som e-bok till Gran Canaria och av någon anledning blev det bara den här som jag läste under de två veckor vi var där. Kvällarna avslutades alldeles för tidigt än vad jag ens vågar avslöja. Så är det när man är trött småbarnsförälder…
I boken får vi först och främst möta Doris som numera är beroende av hemtjänstens besök och tänker tillbaka på sitt liv och människorna i det. Hon har en röd adressbok där alla hennes vänner och familj finns samlade. När någon dör stryker hon ett streck över namnet och det har hunnit bli många överstrykningar genom åren. Hennes närmaste släkting är hennes systerdotterdotter Jenny som bor i USA med sin man och barn. Doris börjar skriva ner sina minnen av människorna hon mött, ett tidsdokument som hon vill ge till Jenny som minne. Det blir en makalös berättelse som tar oss som läsare till Paris, New York och Stockholm.
Det här är en fantastisk bok som jag vill rekommendera vidare till alla. Doris har levt ett helt otroligt liv med spännande möten och upplevelser, sådant som många bara kan drömma om. Det finns både bra tider med mycket flärd och lycka, men också svåra tider då hon knappt har mat och rum. Och dessa människor hon har mött! Det är läsning som är svår att lägga ifrån sig.
Jag sträckläste boken i ett nafs för jag blev så berörd av Doris historia. Jag kunde inte sluta läsa, jag ville hela tiden veta hur det skulle gå härnäst. Och samma sak gällde för människorna hon berättade om – vilka hade dött och vilka levde fortfarande? Det är en väldigt varm och fint berättad historia om kärlek, vänskap och band. En bok som lämnar en varm känsla i kroppen.
Ett boktips jag verkligen kan varmt rekommendera!
*malins bokblogg* 