Fatta eld av Suzanne Collins

Efter att ha sett filmatiseringen av Hungerspelen började jag ivrigt läsa den här, men det tog helt stopp efter bara ett litet tag. För vad skulle egentligen en del två i serien ge? De hade ju redan gjort Hungerspelen. Skulle de åka runt på det där segertåget i evigheter nu? Gud så trist, tyckte jag och förpassade boken till bokhyllan igen.

Men så skulle vi åka till Barcelona några dagar och jag visste att jag knappt skulle hinna läsa, men en liten bok kunde väl få följa med. Jag packade ner den här, lite för att tvinga mig att läsa ut den. Och där kom det – spänningen, läsflödet och intresset. För ojojoj, vad spännande den visade sig vara!

Som sagt, Katniss och Peeta vann Hungerspelen och får därmed åtnjuta vissa förmåner som segrare i form av bättre boende, pengar och rikligt med mat. Men frihet känner de inte, då landet fortfarande styrs av president Snow. Men något bubblar under ytan och även om all information hålls borta från de olika distrikten kommer små tecken på att något är i görningen. När det avslöjas att det kommer att bli en jubileumsomgång av Hungerspelen och att det innebär att de gamla segrarna återigen ska delta förstår Katniss direkt vad det innebär – hon ska in på arenan igen. I den 75:e omgången blir det åter dags för Katniss och Peeta att göra sitt bästa för att överleva, den här gången tillsammans med deltagare som alla någon gång har vunnit spelen.

Jag tycker att den här delen är minst lika spännande som den första, om man bortser från min tvekan där i början. Och den här gången får man lite fler aningar om att en revolt börjar dra ihop sig, vilket ökar på spänningen ytterligare. Jag som hade lite tvekan blir överbevisad totalt för del två visar sig vara en riktig page turner. Och – den har en cliff hanger i slutet som heter duga. Jag hade inte del tre hemma vilket innebar att jag fick vänta ett tag innan jag kunde läsa den avslutande delen. För efter att ha läst två är det ett måste att få veta hur det ska sluta.

Hela den här serien är egentligen fruktansvärt våldsam, men något gör ändå att jag läser och tycker att det är spännande. Kanske för att det känns så overkligt, hela situationen med Panem och Hungerspelen. Det känns som science fiction och då blir det lättare att få ett avstånd till allt det råa, att slå det ifrån sig.

Det här en serie som man bara inte får missa. Rekommenderas definitivt – men se till att ha alla delarna redo för att kunna läsa dem i ett enda svep.