Begynnelse av Dan Brown

Jag har hängt med Robert Langdon i några dagar, och han är alltid trevligt sällskap. Jag var inte så förtjust i Dan Browns förra bok pga Robert Langdons minnesförlust som jag tyckte inte riktigt funkade. I den här boken är Langdons knivskarpa intellekt tillbaka som tur är. Jag tycker att hans tankeförmåga är en så pass viktig del för berättelsen, att hans kopplingar och tolkningar är en del av det som gör böckerna så intressanta.

Den här gången åker Langdon till Barcelona för att närvara vid sin väns, den store vetenskapsmannen Edmond Kirsch, presentation. Han lovar att avslöja svaret på mänsklighetens två största frågor – Var kommer vi ifrån? Vart är vi på väg? Men självklart händer något som gör att han inte kan leverera svaret och självklart blir Langdon indragen i ännu en katt och råtta-lek.

Jag gillade den här boken även om jag tyckte att den kunde ha varit 100 sidor kortare. Det blev lite segt ibland och då tappas tempot, en ingrediens som jag tycker är viktig i Browns böcker. Ibland stod de och stampade och diskuterade lite för länge. Jag tappade tråden där ibland.

Jag gillar hans sätt att göra platsen till den stora drivkraften i boken, vilket är särskilt kul när man har varit på platserna som beskrivs. Man är nästan där med dem. Och jag gillar den filosofiska undertonen i böckerna, särskilt i den här. Jag var uppriktigt nyfiken på vilka svar som skulle komma.

Det här är perfekt spänning för mig – underhållande, smart och samtidigt lärorikt. Det känns lite som en historielektion. Det här är nog en av Dan Browns bättre böcker faktiskt. Det var väldigt trevligt att återse Langdon igen, han känns nästan som en kär gammal vän vid det här laget.