Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Det här blev juni månads första lästa bok, och vilken bok! Det blev en fin inledning på den här månadens läsning.

Adrian ska börja nian om en vecka och fasar som vanligt inför skolstart. Hans bästa vän Emma och han är utstötta, men de har i alla fall varandra. Men så kommer Emma och säger att hon inte vill umgås mer och Adrian står helt ensam. Han kämpar sig igenom skoldagarna och räknar dagarna till nästa ledighet. På höstlovet åker han till sin morfar i Luleå för att få komma bort. Hans mormor dog nyligen och hans morfar tackar glatt ja till besöket. Väl där lär han känna fantastiska Vega som tar med honom på diverse sociala aktiviteter. Men vad skulle hon säga om hon visste att Adrian inte har några vänner? Om hon visste att han egentligen anses vara någon man inte vill hänga med?

Det här är en så fint skildrad berättelse om ensamhet, om att växa upp och om att våga stå upp för både sig själv och andra. Adrian går rakt in i hjärtat. Och vänskapen mellan Adrian och hans morfar är så otroligt fin. Det finns några riktigt osköna typer i boken, precis sådana som man minns från sin egen skoltid.

Det här är en bok jag så gärna hade velat sätta i händerna på en hel högstadieklass. Nu jobbar jag ju inte i skolans värld längre, så ni som gör det vill jag tipsa om att det finns en lärarhandledning till boken. Köp in, läs och diskutera i klass. Det finns SÅ mycket att diskutera, tänka kring och tycka om den här boken.

Det är verkligen en berörande, tankeväckande och mycket läsvärd bok skriven med ett träffsäkert språk. Rekommenderas varmt även till oss vuxna. Ibland behöver vi påminnas om hur tuff skolans värld kan vara med den sociala hierarkin.

Den här boken representerar verkligen allt som jag gillar med att läsa ungdomsböcker. 🙏🏻

Recex från B|Wahlströms.

Kommentera gärna!