Varma kroppar av Isaac Marion

Den här boken tipsade ni om när jag bad om era favoritböcker. Det var något med tipset som gjorde mig intresserad, men så fort jag har läst vad boken handlar om har jag backat. Zombies som äter hjärnor? Njae, inget för mig. Men så fastnade vi ju i The Walking Dead, och så fortsatte boken att poppa upp lite här och var. Till slut var det bara att kapitulera och läsa. Efter en kort inledande, något motbjudande, läsning var jag fast!

Som sagt – det här är en bok om zombies men en mycket annorlunda sådan. Man behöver inte gilla eller vara van vid zombies-läsning för att kunna uppskatta den. Det är så mycket större och djupare än bara att ”världen attackeras av zombies”.

R är zombie och tillbringar sin mesta tid på en övergiven flygplats där han och andra zombies fördriver tiden. Han minns inget av sin tid som levande, vilket han tycker är frustrerande. Tillsammans med sin bästa kompis känner han att de är annorlunda än många andra zombies. Även om de inte får fram så många ord i taget lyckas de ändå filosofera över livet, deras bakgrund och meningen med allt. Men drifterna hos en zombie har även de, och då och då beger de sig in till stan för att leta efter föda. Föda i form av levande människor. Vid ett av dessa besök dödar han och börjar äta på en kille, Perry, och något händer när han börjar äta av hans hjärna. Zombies kan återuppleva minnena från hjärnan de äter, men just den här hjärnan framkallar starka känslor och får R att känna som han aldrig tidigare gjort. I hjärnans minnen ser han Perrys flickvän Julie, och när han upptäcker att hon finns i rummet tar han henne tillfånga. Hon får bo med honom på flygplatsen, även om han inte själv riktigt förstår varför han gör som han gör. Han känner bara att hon är lösningen till allt, svaret på frågorna han har gått omkring med. Och när de två blir vänner börjar saker hända i zombie-världen.

Det här är en sträckläsningsbok utan like. Jag kunde inte släppa den ifrån mig när jag väl tagit mig igenom början och insett vad det var för slags bok. Det är underhållande, tankeväckande och annorlunda. Visst, det är lite splash och splatter i början, men förvånansvärt lite för att vara en bok om zombies. För tonvikten ligger inte där. Det handlar i stället om mänskligheten, om vårt innersta, att våga stå upp för det man tror på, om kärlek och vänskap. Jag blev faktiskt djupt berörd av den här bokens innehåll.

Jag kan inte annat än att rekommendera den här vidare, och uppmana er att ta den till er även om just zombies inte är er grej i vanliga fall. Ha i åtanke att jag är världens fegis och inte läser ens deckare – men den här boken gillade jag.

Boken funkar även för yngre läsare och mina elever har tyckt mycket om den. De har även sett filmen, vilket jag också ska se till att göra.

Läs mer om boken här.