Den här boken var verkligen klockren läsning. 👌🏻 Det är Sara Molins tredje bok och i mitt tycke hennes bästa. Det är en vardagsnära, igenkännande och varm berättelse som jag tyckte jättemycket om.
Huvudperson är Lydia som jobbar som avdelningschef på anstalten Vinterbo. Hennes mormor har nyss dött och hon och hennes stora familj måste planera begravningen. I samma veva ska hon dessutom planera bröllopet med sambon Douglas, men han klagar på att hon inte prioriterar honom utan ger sin familj alldeles för mycket tid. Mitt i allt råkar hon skicka ett sms riktat till Douglas till Ninos, en total främling. Detta leder till en sms-konversation där båda två ber om och ger råd, i en omtumlande tid då Lydia går i djupa funderingar. Och snart är inget sig längre likt.
Först och främst – jag älskar Lydias stora härliga familj. En sådan familj jag alltid velat ha själv. Av olika anledningar tvingas Lydia umgås intensivt med alla sina syskon och därmed komma dem väldigt nära inpå livet. Lydia lär sig att vi ofta bär en roll som syns utåt men som inte alltid stämmer och hon kommer till många nya insikter.
Jag tycker om precis allt med den här boken – allt från de härliga karaktärerna till den tänkvärda storyn och att den är så välskriven. Och så de där klockrena detaljerna som t.ex. sadelhöjaren. Det finns så många otroligt fina träffsäkra scener i den här boken, tecknade med värme och känsla. Det finns särskilt en scen i slutet med fåglar som jag tyckte var så himla fin.
Det är precis sådana här böcker som gör att jag tycker så mycket om att läsa svensk feelgood. Nu har jag läst två extremt bra feelgood på raken. 🥰🙏🏻
*malins bokblogg* 