Den här boken har jag läst långsamt, lite då och då. Det är en meditativ och mycket vackert skriven bok för eftertanke.
Vi får följa Katherine Mays egen resa när hon reflekterar kring vikten av att bromsa och pausa. Hennes man blir svårt sjuk och hon förlorar jobbet och vi får följa henne under höstens och vinterns månader när hon visar hur vi kan ta oss igenom svåra perioder. Precis som året har mörka månader har även livet det och vi måste låta oss själva läka och vila, inte bara köra på.
Hon utforskar och undersöker vintern genom att t.ex. besöka Norge, se norrsken, vinterbada, Stonehenge vid vintersolståndet, se ett luciatåg. Hon reflekterar kring vinterns ritualer, kontrasten mot sommarens mer livfulla och sociala årstid. Vi behöver båda delarna.
Det var mycket att ta till sig ur den här boken. Vi lever i en tid när många är stressade och vi kör på i ett högt tempo. Vi ska prestera på topp och helst också visa upp det utåt. Det är så skönt med en bok som påpekar vikten av vila och återhämtning, att det är ok att inte alltid prestera.
Det jag tyckte mest om med den här boken var det personliga tilltalet, det vackra språket och känslan den förmedlar. Jag tyckte väldigt mycket om att följa Katherine Mays tankar och att följa med i hennes utforskande av vinterns begrepp och företeelser. Det är en filosofisk och meditativ bok som gav ett stort lugn läsningen igenom. Rekommenderas varmt.
*malins bokblogg* 