Den här boken ville jag läsa så fort jag hörde talas om den, så när den låg som en överraskning i brevlådan blev jag minst sagt överlycklig. Och redan samma kväll började sträckläsningen av den, för det var verkligen sträckläsning som gällde för den här boken.
Boken bygger på en sann historia. Georgia Tann drev ett barnhem som byggde på att man stal barn från fattiga familjer och sedan adopterade (=sålde) dem till rika familjer.
Som läsare får vi följa berättelsen både i nutid och dåtid. I dåtid möter vi 12-åriga Rill och hennes syskon som växer upp på en flodbåt under 30-talet. När deras föräldrar åker iväg för att föda barn kommer flera män till båten om natten och tar Rill och syskonen till barnhemmet. Där börjar ett nytt fruktansvärt liv för dem. I nutid följer vi Avery vars farmor hamnat på ett hem. I samma veva besöker hon ett annat hem där en av de gamla kvinnorna har ett gammalt foto av människor som ser ut precis som hennes farmor. Och kvinnan verkar känna till hennes farmor. Avery blir nyfiken och börjar nysta och det visar sig att hennes farmor har en stor hemlighet som hon aldrig tänkte avslöja. Något som är kopplat till det där barnhemmet.
Det här är hemsk läsning, samtidigt som det även innehåller så mycket kärlek, hopp och framtidsdrömmar. Jag sträckläste eftersom jag hade en miljon frågor som krävde svar. Jag var bara tvungen att få svar så fort som möjligt. Vem var vem i boken och hur gick det för alla barn på barnhemmet? Det är så svårt att ta in att det bygger på en sann historia. Att så många barn stals, att så många familjer splittrades. Och att alla hemskheter som pågick på barnhemmet fick fortsätta under så lång tid.
Det här är en väldigt välskriven och berörande bok som väcker starka känslor. Samtidigt som det är hemskt känns det fint att dessa barns historia blir berättad, även om just den här är fiktiv. Den här boken kommer att stanna i mina tankar ett bra tag framöver. Lästips!
Recex från Lavender lit.
*malins bokblogg* 