Var är fotbollsstjärnorna? av Arne Norlin och Johan Andreasson

Den här boken blev en stor hit här hemma! Ojojoj. Min fotbollsälskande son inhalerade verkligen boken så fort den kom och sedan engagerade han även oss andra. Han är mycket för att dela sin läsupplevelse när han hittar något han verkligen gillar.

Boken går ut på att leta upp fotbollsspelare som gömmer sig någonstans på uppslagen. Sedan får man i uppgift att även leta annat, t.ex. att räkna fotbollar, leta efter statyer eller andra personer. Boken ger flera uppdrag där det först gäller att läsa och förstå vad som efterfrågas för att sedan noggrant gå igenom de detaljerade illustrationerna i jakt på svaren.

Sonen var lyrisk i sitt omdöme om boken och den får absolut toppbetyg för honom. Målgruppen är ca 6 år och uppåt och han är 9 år så den var perfekt för honom.

Jag kan absolut ingenting om fotboll och har noll intresse för sporten, men jag blev fundersam över att det bara var manliga fotbollsspelare i boken? Finns det en tanke med det? Jag kan som sagt inget om kända fotbollsspelare, men det var en reflektion från min sida.

Full pott från sonen som sagt. Färgglada, detaljerade illustrationer och lättläst text med tydliga instruktioner. En bok som underhöll sonen ett bra tag. Gärna fler liknande böcker i andra ämnen också tack, om vi får lägga in ett önskemål.

Verity av Colleen Hoover

Jag läste den här boken i höstas men har missat att publicera recensionen så den kommer här.

I går höll jag på att bli tokig på min pågående läsdipp så jag letade på Storytel efter en spännande bok att lyssna på. Valet föll på den här, efter att ha läst recensionerna, trots att jag är tveksam till författaren. Jag var inte så förtjust i Det slutar med oss.

”Lowen Ashleigh står på ruinens brant när hon får sitt livs erbjudande. Jeremy Crawford, make till den bästsäljande författaren Verity Crawford – som skadats allvarligt i en olycka – hör av sig för att erbjuda henne jobbet att skriva klart Veritys succéserie.
Lowen anländer till det Crawfordska hemmet med förhoppningen att hitta tillräckligt med material för att ta vid där Verity slutade. Vad hon inte förväntar sig är att hitta Veritys opublicerade självbiografi, där sida efter sida är fylld av isande bekännelser – bland annat hennes minnen från den natt då familjens liv oåterkalleligt förändrades.
Till en början håller Lowen manuset gömt från den sörjande maken. Men i takt med att hennes känslor för Jeremy växer inser hon att hon antagligen skulle vinna på att han läste det. Oavsett hur hängiven Jeremy är sin skadade fru kan han knappast fortsätta älska henne efter en så skrämmande bekännelse…”

Och jodå, jag lyssnade på hela boken i går och det var härligt att få klämma en bok i ett svep. Boken beskrivs som en psykologisk thriller, en nagelbitare med oväntad twist. Jag kan lägga till att den dessutom innehåller många väldigt heta scener, så gillar man inte sånt ska man absolut inte läsa den här boken.

Jag är väl lite mer sval i mitt omdöme. Visst var det ok spänning och jag var nyfiken på att få veta hur allt hängde ihop, men boken övertygade mig att jag inte riktigt klickar med den här författaren. Jag fastnar inte för storyn. Jag står mer utanför och kollar på än lever mig in i världen som målas upp.

Sammanfattningsvis – en ok bok med en radda sjuka karaktärer. Det kanske var det som gjorde att jag hade lite svårt för boken. Det fanns inte någon karaktärer att tycka om och jag brukar vilja bry mig om åtminstone någon karaktär för att kunna tycka om boken.

Syskonfejden av Moa Herngren

Perspektivsviten är namnet på denna trilogi där just perspektiv står i fokus. I den här boken utforskar Moa Herngren syskonrelationen, och som vanligt gör hon det med bravur.

”Efter pappans död samlas de tre syskonen, Ullis, Andrea och Rasmus hemma i barndomshemmet. Det är mammas födelsedag och familjen som är kvar strävar efter att försöka hitta sina roller. Men det är lättare sagt än gjort.

Mellansystern Andrea kämpar nu med att komma in i den närhet mamma och hennes storasyster Ullis alltid har haft. Det verkar inte spela någon roll hur mycket hon anstränger sig, hon känner sig ändå utanför. Ulrika i sin tur ser en lillasyster som fått allt, varit pappans ögonsten och jämt får sin vilja igenom, men verkar trots det aldrig nöjd. Och hur har sladdisen Rasmus liv egentligen påverkats av att stå i skuggan av systrarnas kamp om uppmärksamhet och bekräftelse.

När det upptäcks att saker mystiskt försvunnit ur barndomshemmet ställs allt på ända. Tre vitt skilda barndomsupplevelser brakar samman. Men vem äger egentligen den rätta bilden av en barndom? Vilka händelser har man hållits utanför? Kan man alltid lita på sitt minne? Och vad är man egentligen skyldig sina syskon?”

Vi känner igen upplägget från de tidigare böckerna: vi får först följa den ena karaktärens perspektiv för att sedan växla över och ge även de andras. Den här gången är jag beredd på upplägget och jag märker att jag inte litar stenhårt på Andreas berättelse utan i stället försöker klura ut hur de andra ser på det som händer, vad som sker i det där mellanrummet då inget sägs. När sedan Ulrika och Rasmus får berätta är jag så nyfiken på vad som kommer att skilja berättelserna åt.

Andrea, mellanbarnet som alltid är den som fixar och styr. Ulrika, äldsta barnet som alltid fått kämpa sig fram i livet och så sladdisen Rasmus som försöker vara neutral och tillmötesgående mot alla. Deras dynamik tillsammans och var för sig, deras olika relation till föräldrarna och deras oförmåga att förstå och kommunicera med varandra. Som läsare blir jag smått tokig på att de inte bara sätter sig ner och pratar ut. Så många missförstånd, plumpa kommentarer och sårade känslor som skulle kunna undvikas om de bara fick igång kommunikationen.

Den här boken prickar av så mycket av det jag älskar att läsa om – psykologi, relationer, kommunikation, familj, olika perspektiv. Det är lite skavigt och snårigt, man menar väl men det blir så fel. Det är så träffsäkert skildrat och det blev sträckläsning de luxe för min del. En av årets bästa böcker!

Kyrkklockor vid älven av Hanna Blixt

Det här är den femte delen i den urmysiga Leksands-sviten. Vi är återigen på plats i Dalarna med fäbodar, härbren, kyrkbåtar och den chokladdoftande stugan där ljuvliga praliner tillverkas. En av styrkorna i den här serien är just de lockande miljöbeskrivningarna som får en att vilja packa väskorna och flytta dit.

”Det är kärlek i luften i Leksand. Maggie och hennes älskade Åke ska snart gifta sig, förväntan är stor, men tiden är knapp. Chokladtillverkningen och kaféverksamheten går numera så bra att Maggie och Hilma har svårt att hinna med. Hilma får i hemligt uppdrag av Åke att hjälpa till med bröllopsförberedelserna, men allting kompliceras av att personer ur hennes förflutna dyker upp. Varför har de alla kommit dit nu? Och vad är det för hemlighet hennes pojkvän Joel bär på?

Samtidigt får vi följa en flicka från en by utanför Leksand som upplever både kärlek och sorg i 1970-talets Spanien.”

Precis som för alla delar i serien finns en nutida och en dåtida berättelse, ett berättargrepp jag är väldigt förtjust i. I den nutida berättelsen är det återigen Hilma som är huvudperson men nu har hon hunnit slå sig till ro och bygga upp en vardag. I den dåtida berättelse får vi följa en kärlekshistoria i Spanien, och som alltid klurar man på hur de båda berättelserna ska mötas och knytas ihop i slutet.

I de tre första delarna är det Nora som är huvudkaraktär och hon skymtar förbi lite även i den här boken, på ett sätt som gör att man får veta hur det har gått för henne. Jag älskar när författare petar in tidigare karaktärer och i en enda mening ger svar på deras fortsatta berättelse.

Den här boken symboliserar varför jag tycker så mycket om feelgood-genren. Vi får möta helt vanliga människor med högst vanliga bekymmer, där igenkänning är en nyckelfaktor. Landsbygd, relationer och vardagsrealism ger tillsammans en mysig och underhållande lässtund. Jag kan verkligen varmt rekommendera den här serien.

Släppa taget? av Marie Sammeli

Jag har läst alla Marie Sammelis böcker och det här är i mitt tycke hennes (hittills) bästa. Det var så mycket igenkänning, det där med livet i ett mindre samhälle.

”Cecilia är allt man ska vara: engagerad mamma, kärleksfull fru, lojal dotter, snäll lillasyster, före detta firad skönhet, arkitekt. Men vad hjälper allt det när tonårsdottern Maja mest suckar, mannen Simon mest håller på med en Tysklandsaffär, mamma Ingrid är trött, storasyster Emily lever det glada livet i London och alla i Ljungstenar bara vill ha snarlika verandor.

Förutom det är hon också konstant stressad, väldigt irriterad och proffs på att skriva listor. Det är kanske mindre uppskattat av hennes familj och arbetskamraterna på byrån.

Livet i Ljungstenar borde vara enkelt, lustfyllt och tryggt. Men en dag vänds Cecilias liv plötsligt upp och ner, och i en småstad är det svårt att gömma sig. Är det kanske dags att släppa taget om det som varit och ge sig in i något nytt?”

Vissa böcker plöjer jag snabbt, andra tar jag mig tid att läsa lite mer långsamt för att få stanna kvar i berättelsen länge. Den här boken var det sistnämnda. Jag gillade att hänga med Cecilia, att få följa med i hennes liv och se hur det skulle gå för henne. Förändringarnas vindar blåser starkt i hennes liv och jag kände så starkt för henne, hur hon kastades in i något helt nytt, något som hon inte alls var förberedd på.

Ibland vet man inte riktigt vad det är som gör att man känner så starkt för en bok. Jag kan känna igen alla bitar om hur livet i ett mindre samhälle är och jag gillar när det är den miljön som är framträdande i en bok, men jag har ju inte gått igenom det Cecilia gör. Kanske känner jag ändå igen mig i det där med förändring? När hon söker hjälp och får värdefulla livsråd tycker jag att de är väldigt träffsäkra.

Den här boken fick mig verkligen på fall och jag njötläste från början till slut. Jag blev så engagerad i Cecilias liv och hejade på henne, ville att hon skulle hitta en ny väg framåt som hon mådde bra av. En underhållande, berörande bok med igenkänning och karaktärer att tycka om. Vill verkligen varmt rekommendera den.

Tipsar också om livesändningen jag gjorde där Marie pratar om den här boken, tanken bakom och planerna framöver.,

Där vassen viker av Linda Edgarsson

En historisk roman som utspelar sig i Småland på 1800-talet har definitivt mitt namn på sig. Jag började dessutom släktforska för drygt ett år sedan, och att läsa den här känns som att få läsa om hur mina anfäder levde. Jag har nämligen all släkt samlad i just Småland, många generationer tillbaka. En enda liten gren sticker ut till Orust, annars är det Småland som gäller.

”Torpardottern Hilda är en inbunden person, tärd av minnen från barndomen. När hennes faster Anna ber om hjälp på gården Sjölund är det första gången Hilda sätter sin fot där sedan den olycksaliga vinterdagen då hennes far och bror drunknade i sjön. På Sjölund finns också Annas våldsamme make August, som tittar alltför djupt i flaskan, och deras fosterson Erik. Han, som bara var en pojke sist Hilda såg honom och som hon lovat sig själv att aldrig förlåta för det som hände, är nu en ung man.

Nere vid sjön skiftar vassen från gult till grönt och i gryningen hörs koltrastens sång. Någonting börjar gro mellan Hilda och Erik och det växer sig snabbt starkare.”

Jag hade lite svårt att komma in i boken först och gjorde misstaget att lyssna på boken. Eftersom en del dialog är skriven på dialekt blev det inte bra att höra inläsaren försöka sig på småländskt uttal. Aj, mina öron. Jag släppte boken ett tag och när jag sedan återvände blev det enbart läsning och då flöt berättelsen på och bjöd på fängslande läsning.

Jag är förtjust i att läsa om vardagslivet förr, hur man levde och vad man drömde om. Kvinnors vardag lockar lite extra och det är fokus i den här boken. Tänk så annorlunda vi har levt, så mycket som har förändrats i vårt samhälle. Jag läste nyligen att för 200 år sedan levde 90% på landsbygden, numera är det ca 30%.

Den här boken är förutom en historisk roman även en kärleksroman. Starka känslor, förbjuden kärlek och en omöjlig situation. Det är dramatiskt och vardagligt på samma gång. Boken slutar med en cliffhanger som heter duga och jag måste snart läsa vidare i tvåan för att få veta hur det ska gå.

Franska frestelser av Camilla Thelander Eng

Den här boken må ha ett varmt och lite smågulligt omslag, men innehållet rymmer en hel del svärta i form av psykisk ohälsa. Mycket mer än jag var beredd på, men det gjorde samtidigt läsningen tankeväckande och berörande.

”Joséphine är fransyskan som hittade kärleken i Sverige. Numera driver hon det lilla bageriet i Gränna samtidigt som hon levererar bakverk till Hannas kuriosabutik. Kärleken till maken och barnen är stark, men tonårsdottern Amélie är svår att komma nära.

När upplevelsegården Lyckan erbjuder sin äppellund till Joséphine ser hon en möjlighet att starta cidertillverkning. Som barn hjälpte hon till på sina morföräldrars cidergård i Frankrike och hon har längtat efter att få utnyttja sina gamla kunskaper igen.

Joséphine kastar sig över äppelskörden, men i nästa stund ställer ett telefonsamtal livet på ända. Det förflutna gör sig påmint och en resa till hemlandet blir oundviklig – men vem ska ta hand om bageriet? Och hon har ju lovat sig själv att aldrig någonsin återvända till Bretagne …”

Berättelsen utspelar sig både i Gränna och i Frankrike. Vi möter franska Joséphine som har slagit ner sina bopålar i Gränna men som har rötterna i Frankrike. Vi får följa henne under uppväxten i Frankrike och det är där det är tuff läsning ibland. Så småningom möts berättelsens nutid och dåtid och det blir tydligt att man aldrig kan springa ifrån sitt förflutna. Man måste ta itu med det, särskilt när det finns mycket att bearbeta.

Jag tyckte mycket om Camilla Thelander Engs förra bok och detta är en fortsättning på den, även om det är fokus på en ny huvudperson här. Båda böckerna blandar feelgoodens hoppfullhet och ljus med svärta och det blir en väldigt trovärdig och träffsäker kombination. Psykisk ohälsa drabbar så många, både personen som är sjuk men också människorna runtomkring. Det är viktigt att våga prata om och att få en förståelse för, särskilt när det är barn inblandade som behöver en vuxens stöd och hjälp. Det gör stundtals ont att läsa den här boken och vad barnen går igenom.

Jag tror att det kommer fler delar i den här serien. Jag hoppas på det i alla fall för jag vill läsa fler böcker av Camilla Thelander Eng. Kan verkligen varmt rekommendera att läsa båda böckerna i den här serien.

Upptäck naturen Mina första hästar av Emma Jansson

Det här är en favoritserie här hemma, både hos mig och hos barnen. Vi fightas alltid när en ny bok kommer – vem ska få läsa den först? 😅 Första rundan letar vi gömda äpplen och först därefter läser vi.

Senaste boken handlar om hästar, detta fantastiska djur. Jag har haft flera egna hästar och är väldigt känslig och petig med hästar som tecknas. Det märks när någon inte riktigt känner till en hästs anatomi. Det behövde jag inte vara orolig för när Emma Jansson har hållit i pennan. Alldeles ljuvligt tecknade hästar i diverse färger och format.

Den här serien riktar sig mot ca 3 år och uppåt men flera av böckerna finns också som pekböcker för de allra minsta. Perfekta presentböcker eller att ha i sitt hemmabibliotek. De här böckerna har ett bestående hem i vår bokhylla och de är nog våra mest lästa barnböcker. De tas ofta fram för att läsa och lära eller för att bara bläddra i och njuta av bilderna.

Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Jag har missat att publicera den här recensionen, så här kommer den.

Den här boken har stått på läslistan sen den kom ut men först nu blev den läst. Jag var sugen på en mysig och underhållande feelgood och det bjöd den här boken verkligen på.

”I kollektivtrafiken pratar man inte med varandra. Det är nästintill en regel. Men vad händer när ett gäng främlingar bestämmer sig för att bryta mot den?

Varje morgon åker den excentriska tidningskrönikören Iona Grey tunnelbanan tio stationer, från Hampton Court till Waterloo Station. I hemlighet betraktar hon alla de karaktärer som reser samma rutt: Den söta bokmalen. Den ensamma tonåringen. Sjuksköterskan. Den till synes framgångsrika mansgrisen som alltid sitter för brett isär med benen.

Men en morgon sätter en av resenärerna en vindruva i halsen. Detta skapar en kedjereaktion som gör att de annars så tysta resenärerna måste börja prata med varandra. Och plötsligt börjar vänskaper att blomma…”

Jag gillade att man fick följa händelserna ur flera karaktärers perspektiv. Det var så intressant att få veta hur de hade uppfattat varandra på tåget innan de pratade med varandra för första gången. Tänk vilka tankar och fördomar man bildar sig av en människa man egentligen inte alls känner.

Om jag ska nämna en sak jag däremot inte gillade alls i boken så var det att Iona framställs som så gammal. Det är mycket prat om hennes ålder, på ett negativt sätt, som att hon är någon slags övervintrad dinosaurie i sin bransch. Det kändes bara märkligt då hon är 57 år, inte 77 som känslan är när man läser.

Den här boken bjöd på underhållning för en stund, om vanliga människor med mer eller mindre stora problem att brottas med i sina liv. Den är både mysig och tankeväckande på samma gång.

Friends, Lovers and the Big Terrible Thing av Matthew Perry

Jag hade missat att lägga upp den här recensionen på bloggen, så här kommer den.

Jag har dragit mig för att skriva om den här boken eftersom jag så gärna ville tycka om den. Nu i efterhand önskar jag att jag inte hade läst den eftersom den förändrade min syn på Matthew Perry, till det sämre. 💔

Jag älskar Friends. Det är en serie som har följt mig under många år, både när den gick på tv och efteråt. Jag har dagligen på mig tröjor med Friends-tryck på och när serien gick sprang jag och köpte varje VHS så fort de släpptes. När jag var i New York var det Friends-huset jag ville se.

Med det sagt var besvikelsen enorm efter att ha läst den här boken. Hela boken känns allmänt rörig och stressad och det var ibland svårt att hänga med i tidshoppen. Men framför allt är det hans krassa kvinnosyn jag reagerar på och som får mig att bli direkt illamående. Alla kvinnor ses som objekt och bedöms efter utseendet och han vill ha sex med så många som möjligt. Om de därefter visar intresse för något mer tar han snabbt avstånd. Kvinnor som visar ointresse av honom jagar han, men dumpar sedan direkt när han fått det han vill ha. Han skriver själv att han anställde sin assistent för att hon är lesbisk, annars hade han inte kunnat ha en kvinnlig assistent.

Eftersom jag är ett sådant stort Friends-fan uppskattade jag att läsa beskrivningen av hur han fick rollen som Chandler och hur Friends började. Och så klart är det oerhört tragiskt att läsa om hans uppväxt, hur tidigt alkoholen tog över och hur så småningom hela livet gick ut på att få tag i droger. Det är en fruktansvärd kamp han för under många år och jag hade ingen aning om att det var så illa.

Som sagt, jag önskar att jag inte hade läst den här boken. Jag vill inte ens skriva alla mina tankar om innehållet och min bild av honom efter att ha läst. De flesta som har läst verkar dock älska boken så läs om du har tänkt göra det.

Mammut och Ketchupeffekten av Ellinor Lundsten och Katarina Vintrafors

För första gången har min 9-årige son fått egen bokpost. Gissa om han blev glad! 😍 Det fanns dessutom ett jättefint handskrivet kort som han stolt läste upp för mig. Sedan kastade han sig direkt över båda böckerna och läste dem i ett nafs.

Hans favorit blev Ketchupeffekten och efter att själv ha läst den kan jag förstå varför. Boken handlar om en kille med långt hår som alltid blir kallad av flicka, och han blir både ledsen och arg av folks fördömande kommentarer. Hans mamma blir t.o.m. tillsagd av en sur dam att hon borde klippa av hans hår. Min son hade också långt hår när han var yngre och blev ALLTID kallad tjej. Han hade långt kritvitt hår och älskade det, men folk vägrade förstå att det inte bara är tjejer som har långt hår.

I Mammut handlar det om vänskap och utanförskap. Om att känna sig annorlunda och lite vilsen och inte veta om man är vänner eller inte.

Böckerna riktar sig från 6 år och uppåt och båda är bra som utgångspunkt för diskussioner. Vänskap, utseende och att bli accepterad för den man är viktiga frågor som jag tror de flesta någon gång har reflekterat över.

Både sonen och jag tyckte om de här böckerna, både vad gäller innehåll och de vackra illustrationerna. Vi kan varmt rekommendera dem.

En av oss kommer dö ung av Astrid Billengren

Åh, kan vi prata om den här boken en stund? Denna starka och omtumlande läsupplevelse som är lika mycket en bok om sorg som om vänskap. Den där allra första vänskapen i barndomen, när man delar uppväxten och spenderar all ledig tillsammans. Så mycket igenkänning i den här bokens skildring av dåtiden, då jag är nästan jämngammal med huvudpersonerna.

”Matilda står och kokar gröt åt sin son när hon får telefonsamtalet. Hennes bästa vän Ellen har kastat sig ut från sin balkong. Ellens självmord blir början på en sorgeresa i högt tempo där Matilda tvingas konfrontera sina egna skuldkänslor – och den dolda sanningen om ett familjedrama hon blundat för.”

Tyvärr kan jag också känna mig i sorgbearbetningen, hur det känns att förlora någon i alltför unga år. En person som alltid har funnits där men som plötsligt är borta. Hur ska man gå vidare i livet när allt bara kastats omkull? Ingen runt omkring förstår på allvar och jag kan verkligen känna igen mig i Matildas frustration över det där att ingen fattar. Svårigheten att fortsätta med vardagen och göra saker som vanligt, med vetskapen att de aldrig kommer få uppleva någon mer vardag.

Det är så stark och gripande läsning. Berättelsen pendlar mellan nutiden då Matilda hanterar sin vardag som är full av småbarnsliv, graviditet och jobb. I dåtid följer vi Matildas minnen av sin uppväxt med Ellen, från första mötet och genom uppväxten fram till nutidens vuxenliv. Hon försöker förstå varför. Hur kunde det hända?

Språket i den här boken är så målande och fångar upp de där små detaljerna som säger så mycket. Det är så träffsäkert skildrat och det känns som om man är där med Matilda och de andra.

Jag hade läst så många lovord om den här boken och hade höga förväntningar, men jag behövde verkligen inte oroa mig. Den höll för förväntningarna och mer därtill. En oerhört stark debutbok som lovar mer inför framtiden.

Mini-Monster Får jag vara med av? av Katarina Ekstedt och Millis Sarri

Boktips! Det har kommit en tredje del i den mysiga serien Mini-monster. De riktar sig från ca 3 år och uppåt. De utspelar sig på förskolan, så igenkänning för just förskolebarn är hög. Eller på ”monstris” som det heter här då det handlar om små monster.

Min son är 9 år och egentligen lite för stor för dessa, men han tyckte om dem ändå. Han läste om de första delarna samtidigt som han läste den nya. Han tycker att böckerna är spännande, roliga och att han lärde sig av dem. Han gillade särskilt ”Hemligheten”.

Böckerna innehåller en berättelse med någon form av lärdom, vardagliga situationer som lätt uppstår för barn i den åldern. Hur gör man när man har råkat göra något fel? Hur berättar man och till vem? Eller hur ska man göra när det är en som bestämmer hela tiden? Vad gör man när man inte får vara med och leka? Vi får följa mini-monsterna när dessa problem uppstår och hur de löser det.

I slutet av böckerna finns frågor att diskutera tillsammans. Perfekt att först läsa ihop och sedan prata om.

Jag gillar det vardagsnära, att både miljön och situationerna är lätta för barn att känna igen sig i. Glada, färgglada illustrationer och så otroligt söta små monster. Väldigt fin och mysig bokserie.

Stargate: en julberättelse av Ingvild H. Rishøi

Ingvild H. Rishøi har stått på min läslista länge och nu har jag äntligen läst min första bok av henne. Jag köpte alla tre böckerna när jag lyssnade på ett seminarium med henne på Bokmässan. Valet föll på Stargate som min första bekantskap eftersom jag har läst så många lovord av den.

”Ronja bor med sin pappa och sin storasyster Melissa i stadsdelen Tøyen i Oslo. Det närmar sig jul. Ronjas pappa har än en gång blivit arbetslös. Därför måste Melissa ut och sälja julgranar, därför måste Ronja själv sälja kransar och julkärvar ”till förmån för fattiga barn”. Pappa i sin tur verkar mest vara synlig på stamstället Stargate. Och december kommer snart att handla om våta vantar, provision och öl. Men också om tre visa män, en stjärna och en skog.”

Det är en oerhört sorglig och gripande berättelse, med mycket svärta. Det är som en modern variant av ”Flickan med svavelstickorna”, en bok jag minns väldigt väl från min barndoms läsning. Jag läste någonstans kritik om hur hon använder den mallen lite väl ingående och gör det enkelt för sig med slutet och jag kan hålla med om det. Jag blev lite besviken just på slutet då det kändes lite för förutsägbart.

Förutom just slutet tyckte jag den här boken var precis så där fantastisk läsning som jag hade föreställt mig. Under det seminarium jag var på berättade hon mycket om sin skrivteknik, hur hon först skriver mycket och långt och sedan printar ut allt och börjar klippa. Hon klipper bort och förkortar för att hitta kärnan, det som sedan blir den färdiga texten. Hon hade med sig en pärm där hon visade hur hon sedan klistrar in urklippen så att de byggs ihop igen till en helhet. Hon var så otroligt intressant att lyssna på och jag hade hela tiden hennes seminarium i bakhuvudet under läsningen. Om du någon gång får tillfälle att lyssna på henne vill jag verkligen varmt rekommendera det.

Stargate var en trevlig första bekantskap av denna författare. Sorgligt och berörande, skrivet med ett så knivskarpt språk. Det är enkelt och poetiskt på samma gång. Men aj aj aj, mitt mammahjärta.

Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård

Det här är tredje delen i den så omtyckta serien ”Våffelbruket på fjället”. De två första delarna var så otroligt fina läsupplevelser så det var nästan lite läskigt att ge sig på den här boken. Förväntningarna blir ju skyhöga.

”Emily närmar sig trettio, men livet känns inte alls utstakat. Hon bor i Uppsala där hon studerar vid universitetet, eftersom det alltid varit viktigt för hennes välbärgade familj. Men fingrarna kliar av oförlöst kreativitet, något som Emily snart förstår att hon ärvt från sin bortgångna farmor, Hilda.

Helena har fullt upp med renoveringen av sin nyinköpta gård i Fjällnäs och planerar samtidigt för fullt invigningen av sin restaurang. Kärleken till Rikard finns där och är stark, men hur ska de kunna foga samman sina liv utan att förlora den nyväckta självständigheten?

När Emily tar mod till sig och reser till Härjedalen träffar hon på Helena. Mötet leder till att Emily flyttar in i en av gäststugorna på Helenas gård, och tillsammans utforskar de fjällen och skogarna samtidigt som Emily kommer allt närmare sitt ursprung. Men att lyssna till sitt hjärta visar sig vara svårt …”

Det tog ett tag för mig att komma in i boken och få klart för mig vilka de nya personerna var, att få berättelsen att flyta. Till en början kände jag mig lite besviken och tänkte att det inte skulle en så stark läsupplevelse, men jag hade inte behövt oroa mig. Den andra halvan av boken kom känslorna över mig och jag blev så berörd av det jag läste. Det är något med Karin Härjegårds sätt att skriva, det är så mycket klokhet och visdomar och lärdomar om livet. Det känns inte som ”bara” skönlitteratur, man får också en dos livskunskap och mycket tänkvärt att begrunda. Jag känner mig berikad och lyft efter att ha läst en bok av henne.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker framöver, om inte i den här serien så något annat. För jag vill läsa mer av Karin Härjegård, mycket mer!

Har du fortfarande inte läst någon av dessa tre böcker vill jag varmt rekommendera att göra det. Underhållande, berörande och tänkvärd läsning som lämnar en känsla av värme i kroppen.